jag hade ordet. på riktigt.

den senaste veckan har det pågått ett krig på mitt jobb. det är jag mot alla andra och det utspelar sig mestadels i mitt huvud. jag hatar dem! eller det gör jag inte. men de står i vägen. och de gnäller och pratar skit och ger pikar. och de kör med mig. jag hatar att bli körd med och jag är jävligt känslig just nu. jag vet inte varför, det kanske bara är att jag haft mens eller nåt men jag blev på riktigt skittjurig när andreas (för tredje gången sen vi köpte spelet) spöade mig i alfapet igår. det varade i och för sig inte länge men ändå, jag brukar aldrig bli sur över att förlora i spel. och idag, när jag lagom till lunchen var slut jobbat upp ett skapligt humör (om blickar kunde döda skulle det inte finnas en jävla las palmas-resenär kvar i hela sydsverige, alla hade dött imorse) kom min chef och tittade surt på mig och sa att det var "under all kritik" (med tillagt litet kraxigt skratt) att jag hade en brun kofta på mig när jag jobbade.
"jag har sprungit in och ut i frysen" sa jag.
"mhm" sa hon "men det är verkligen inte okej med en brun. vi har beställt koftor, du är ju egentligen bara extra, men om du fryser kan du få en svart av mig. ta av dig den där är du snäll."
det var inget otrevligt samtal men när hon gått kände jag bara för att skrika högt och kasta frysta bullar i golvet. jag kände mig som ett barn.
"VARFÖR FÅR VICTORIA HA EN BRUN KOFTA MEN INTE JAG?" ville jag skrika. "VARFÖR FÅR PATRIK HA RIBBSTICKADE TRÖJOR OCH JEANS NÄR HAN STÅR I KASSAN?! OM JAG HADE DET SKULLE DU SKÄLLA PÅ MIG HELA TIDEN! ORÄTTVIST!!!"

arbetsplatser är lite som dagis, det är bara lite större människor. vissa gillar varann och andra kan inte ha samma arbetstider över huvud taget. jag gillar bara de som inte är där så ofta, de hinner man aldrig störa sig på. plus att jag respekterar dem för att de har ett liv på sidan av, det måste ju betyda att de är snäppet intressantare än vi som är där jämt?
jag längtar efter att plugga, fast jag vet ångesten som kommer med det också. då har man det hängande över sig jämt, kan aldrig göra något annat än att plugga med gott samvete.
jobbet kan jag åtminstone släppa hyfsat. vi får se hur det blir i sommar. är det som på arlanda kanske jag dör.

vi fick förresten lägenheten, skrev kontrakt igår.
det känns smått overkligt och jag kan inte fatta det riktigt än.
en lägenhet vi får bo i flera år framöver! med bara våra möbler och tallrikar i! med dusch så man slipper gå ner i källaren och träffa folk man inte känner när man har badrock på sig!
fantastiskt!
1 maj blir det. jojo.