utsikter

i torsdags var vi och kollade på en lägenhet i kallebäck. vi fick erbjudande om visning via boplats i onsdags, vilket kändes helt orimligt, eftersom massor av folk jag träffat sen jag flyttade hit har sökt lägenhet på boplats i två år utan resultat. både andreas och jag blev så uppspelta att vi knappt visste vad vi skulle ta oss till. jag ringde till tjejen som bor i den och i torsdags fick vi komma på visning. det är en vindslägenhet på 41 kvm, två rum och kök, och lustigt nog kändes den faktiskt inte liten. sovrummet var ju litet iofs, men det hade snedtak, så vem bryr sig. och köket var jättefint och vardagsrummet sjukt fint med ett enormt fönster och fransk balkong och jag kände lite att om jag inte får bo här så DÖR jag.
när vi kollat klart och var på väg därifrån var vi helt tysta en lång stund tills andreas sa:
"vi tackar ja va?"
två andra hade varit och tittat på den, och jag kan väl aldrig tro att någon är så dum att de tackar nej. det skulle vara om de tyckte den var för dyr då, för utsikt och takfönster får man ju betala för.
om vi får den kommer jag vara en av de här äckliga människorna som jag alltid varit grön av avund på.
"hej jag har precis flyttat till stan, nämen OJ vad var det där jag snubblade på? ett förstahandskontrakt i vindslägenhet? oops!"
jag hatar dem, men åh vad fint det vore att få vara sån för en gångs skull.