häng

varje gång jag sitter här vid datorn tittar jag på min stackars basilikaplanta och undrar varför jag köpte den. jag är inte alls sugen på basilika. jag har inte varit det på säkert två veckor.
den kostade bara tio kronor. jag skulle kunna låta den dö.
men det vill jag inte. jag känner ansvar för växter, jag inbillar mig också lite grann att de speglar mitt humör. om jag kan få dem att må bra mår jag bra själv.
jag vet inte riktigt hur basilikan mår. den hänger ju iofs lite men det är nog mest för att bladen är så stora.
jag är förresten lite hängig själv.
jag orkar inte skriva mitt arbete om genteknik.
näe just det, ORKAR INTE.
jag vet inte var jag ska börja.
var börjar man?
jag känner för att kopiera en uppsats jag hittat på nätet. eller åtminstone en snygg inledning.
och ju längre jag väntar ju sämre går det.
snart kommer jag inte ens ha en vecka på mig.
det här är hemskt.
hemskt hemskt.
jag vet att ni tänker att det bara är vanlig tentaångest men jag tror faktiskt allvarligt att jag ligger i riskzonen för en stressrelaterad sjukdom i framtiden.
jag läste om det i förrgår. jag är en sån där som får höra att jag är duktig, och det är farligt. då börjar man ställa krav på sig själv.

idag öppnade pocketshop-butiken som jag sökte jobb i förut. den ligger mittemot där jag jobbar nu. det hade varit roligt att jobba där för då hade jag kunnat stå och titta på mina forna arbetskamrater som sliter häcken av sig medan jag plockar upp lite böcker och sorterar stiftpennor och bokmärken för dubbelt så mycket mer i timmen.

åh gud jag måste skriva det här nu.
det finns verkligen ingen annan som kan göra det åt mig. :(