basilika

det mörknar redan klockan 3.
jag har köpt färsk basilika som står i en tekopp i mitt rum, jag vågar inte ha den i köket.
jag ska börja ha matbudget nu.
igår ringde ina till mig på jobbet och var arg. hon har börjat ett nytt jobb på ett icke namngivet kafé i uppsala.
"vilka jävla skitjobb vi får!" gastade hon. "alltid blir man körd med. och alltid nån jävla GUBBE. ALLTID nån jävla gubbe!"
jag sa inte så mycket men det var skönt att höra. det kändes så befogat och sunt, att jag själv som stod i ett svettigt diskrum på a-piren och tjurade över att behöva plocka disk och bara disk i åtta jävla timmar blev helt pepp.
det är så tacksamt att tycka illa om sin chef. det är nåt som i princip inte går att misslyckas med, som verkar vara inbyggt i den mänskliga naturen. och nästan alla gör det, ofta ganska högljutt. till och med min mamma.

äh. min potatisgratäng blir aldrig klar. jag blir alltid så ledsen när jag inte lyckas laga mat. det händer ju då och då.
och jag glömde dessutom att ha basilika i den. typiskt.