ändring

Jag vill inte bli bitter över jobbet.
Men jag kan inte låta bli.

Jobbet fuckar mitt liv. På grund av det har jag inget socialt liv. Alla evenemang, fester och roliga händelser den här sommaren har jag fått avstå från. Inget av det jag egentligen velat göra har jag kunnat vara med på. Och så kommer det förbli. De närmaste veckorna kommer jag vara på jobbet i snitt 60 timmar i veckan. Mitt schema är ändrat och därmed jobbar jag när Ina fyller år. Jag tänker kräva en vecka ledigt i augusti, innan terminen börjar, men vad ska jag göra då? Ingen annan jag känner är ledig då, inte ens min mamma.

Visst är det bra att jag tjänar pengar men ska det kosta mig mitt psyke?

Jag orkar inte göra nånting annat än att jobba, jag lagar aldrig mat, städar eller går ut med soporna. Det är med ansträngning jag ens orkar tvätta mina kläder, och det är det de få lediga dagar jag har går åt till. Korridoren ser ut som det bor uteliggare här.

Om en stund kommer mina föräldrar förbi och hämtar hem mig. Jag orkar inte vara här ensam ikväll, jag blir bara ledsen och gråter. Allting här känns bara övermäktigt, bara att tänka på köket får mig att tappa matlusten.
Det är hemskt och så kan det inte vara.

Något måste hända. Det måste bli ändring.