ok ok

jag åker med admir hem från jobbet, i hans vita audi. det är kvävande varmt, termometern i bilen visar på 32 grader yttertemperatur. inuti är det säkert över 40. vi vevar ner rutorna till max, har dem nere långt ut på E4:an.
han kör fort, men det är bara skönt, håret virvlar omkring så jag knappt ser nåt.
haha som i en cabriolet, skrattar han och sätter på sig solglasögon. jag vill också ha, men jag klev på mina igår och får klara mig utan.
han kör om bil efter bil och fartdånet är öronbedövande, vi säger inte så mycket, inte förrän vi är i stan och han saktar ner, då pratar vi om jugoslavien och folks ålder och ögonfärger och sånt.
vi är båda ganska trötta. mina jeans klibbar mot benen och admir har fortfarande namnbrickan och badgen på. han sitter långt från ratten och pedalerna med sätet bakåtlutat, säger att han får ont i benen om han inte sträcker på dem medan han kör.
i uppsala har rusningen inte kommit igång ännu, det är lätt att ta sig fram kungsgatan. han släpper av mig vid stationen och jag säger tack för skjutsen och vi ses imorron.
det gör vi, säger han.
när jag går förbi järnvägskiosken köper jag en jättestor glass för sexton kronor (drickspengar) och känner mig nöjd.
mitt liv är rätt ok ändå. och mitt jobb också, i alla fall dagar som den här.