skrft

ny blogg

2010-10-15T13:49:00.002+02:00

HEJ!

Jag har gjort en ny blogg! Titta gärna där:

http://skrft.tumblr.com/

/Anna-Karin

legenhet

2010-08-26T15:45:00.001+02:00

Föreläsning med en riktigt grötig amerikan. Han var bra men det var precis efter lunch och mina ögonlock föll bokstavligen igen, fick sitta och blinka för att inte somna.

När det var paus cyklade jag hem.

Kan inte slappna av, jag vill veta om vi får lägenheten eller inte. Just nu är jag sjukt skeptisk, för jag har inte hört något från Andreas än och jag tar för givet att han kollar sin mobil en gång i kvarten ifall de skulle ringa. Fast å andra sidan, det kanske han inte har tid med, han har ju patienter.

Menååhh

Just nu känns det som om vi inte får den kommer jag falla ner i ett stort svart hål av höstångest för att jag har sett fram emot att flytta så mycket.

Och då kommer vi känna oss tvungna att tacka ja till nästa lägenhet vi får erbjudande om, oavsett om den är fin eller inte.

SUGER JU.

Men dricker iaf kaffe. Bra.

akademien

2010-08-25T20:58:00.002+02:00

Jag är ensam hemma och läser "Död i Garnethill" av Denise Mina. Det är vår bokcirkelbok den här månaden och den första deckaren vi läser. Det är verkligen deckarväder ute, halvstorm med enstaka skurar som piskar fönsterrutorna. Förskräckligt cykelväder för övrigt, och jag har flängt omkring hela dagen, med kjolen istoppad i regnbyxorna. Jag har också börjat läsa om Skugg-böckerna av Maria Gripe. Jag läste jättemånga av hennes böcker i mellanstadiet (brukade gå till bibblan och låna alla som fanns inne) och älskade alla, förutom böckerna om Elvis, de gjorde mig modstulen av nån anledning, jag tror de var för verkliga. För mycket diskbänksrealism kanske. Det var mystiken i de andra böckerna jag älskade, särskilt i Skugg-böckerna, men även "Agnes Cecilia" såklart, och "Tordyveln flyger i skymningen". Den senare hade vi som klassbok i mellanstadiet, det var jag som föreslog den, och alla satt med gapande munnar när vår lärare läste högt.

Igår köpte jag "Jorden de ärvde" på Aniara, det var ett infall medan jag väntade på Sara, och den bokhandeln är så förbannat trevlig. Vi får se när jag kommer läsa den, det är inte alltid jag är så snabb med att läsa böcker jag köper. Vissa vet jag på en gång att de kommer bli liggande. Men det är ok, ingen brådska. Höstterminen börjar snart, jag har smygstartat med att gå på föreläsningar i en doktorandkurs trots att jag inte alls är doktorand. Ibland förstår jag ingenting av vad de pratar om, men jag känner mig ändå mer hemma än på många andra ställen. Jag har nog alltid varit lite svag för akademikervärlden.

film

2010-08-17T10:13:00.005+02:00

Jag väntar på att min frukost ska lägga sig så jag kan ut och springa. Har varit så fatalt dålig på att träna den senaste tiden. Känt hur min kropp nästan faller ihop, tittat på hösäcksbilder av mig själv, tagna under skåneresan av Andreas, inbillat mig att det inte är jag på nåt vis.

Men det är det ju.

Igår var jag på biblioteket med Ida och lånade fyra filmer och två böcker. Hon lånade väl fem filmer och tio böcker eller nåt. Helt galet. Bibliotekarien har inflytande över mig. Jag kommer aldrig hinna titta på alla filmerna. Det var Massor av whisky, den såg vi igår kväll, En förlorad värld (jag vet att jag kommer hata den eftersom jag både läst boken och sen sett tv-serien), Padre Padrone (har jag tänkt se sen jag bodde i Uppsala men sen alltid valt något mer lättsmält) och Jules och Jim av Truffaut.

Imorgon blir det ingen film för jag ska åka till Danmark på morgonen och kommer inte komma hem förrän vid 23-tiden. Jag ska åka tillsammans med min handledare. Jag fasar lite för att åka tåg i sammanlagt 7 timmar med honom, men det kanske går bra om jag tar med mig ipod. Måste komma ihåg att ladda den bara!

suburbs

2010-07-30T21:59:00.001+02:00

Wihoo! Min examenspresent har kommit!

de är överallt!

2010-07-29T16:08:00.003+02:00

Igår kom jag till jobbet, och det första jag hör när jag står vid klockan för att stämpla in är min chef som flabbar: 
”Ananas på pizza, det måste ju vara en liten BÖG som kom på det, ba ’åh vad fint med lite ANANAS på pizzan tralala’ haha vem skulle annars kommit på det, ja jösses, haha!”
Varpå han nästan sätter lunchen i halsen av förtjusning över sin egen lustighet.
Jag är inte lika förtjust.
Jag visste visserligen redan innan att min chef är en smula tjockskallig, göteborsk på det där Veiron-i-ottan-obehagliga sättet (gôbbar är gôbbar och kärringar är kärringar och stockholmare och polacker kan man bunta ihop och slå ihjäl), men jag trodde faktiskt inte att han brukade gå så långt som att sitta och bräka om det i lunchrummet. Det är ju inte helt ovanligt att de här åsikterna uttrycks på mitt jobb, men att han är chef gör ju att ingen vågar säga emot, och det är obehagligt.

 Jag blev en smula deppig av denna start på arbetsdagen. Jag har tidigare på mitt jobb hört folk prata om den pakistanske städaren från Samhall som om han vore utvecklingsstörd, om polska kunder som potentiella tjuvar (trots att de är trogna företagskunder), och jag har hört arbetskamrater få gliringar av kollegor för att de bor i förorten. När jag jobbade på Arlanda hade jag en chef som kallade en svart kille (som också var anställd där, men inte under henne) för ”den lilla apan”, inte rakt i ansiktet på honom, men ändå. På ett annat jobb hade jag en kollega som bodde i Gottsunda men hatade invandrare, kallade sina grannar för hottentotter och blev helt vansinnig om någon utlänning försökte pruta när hon sålde loppisgrejer på Vaksala torg på lördagsförmiddagarna.

Ibland undrar jag: Är hela världen fördomsfulla idioter?
Kan man sitta i ett fikarum på vilken arbetsplats som helst utan att det finns någon som slänger ur sig något rasistiskt/homofobiskt/allmänt fördomsfullt. Tråkigt nog har jag aldrig haft något sådant jobb. VARFÖR måste folk säga saker som: ”Det var en kille, han var invandrare, inte för att det har med saken att göra men…” NÄMEN SÄG DET INTE DÅ, om det inte har med saken att göra.
Eller först ett jättefördomsfullt uttalande om invandrare/homosexuella, och sedan försök till överslätning genom att säga ”Alltså jag är inte rasist/homofob, dom får gärna leva som dom vill alltså, jag säger bara vad JAG tycker”. Det är så tröttsamt, så ledsamt, det får mig att vilja kriga varje dag på jobbet. Det värsta är att om man sitter där runt bordet tillsammans med den som säger något sådant, och inte säger emot, då tror han/hon ju såklart att man håller med. Och det GÖR jag ju inte, men är så mycket idioti i luften att jag känner att jag inte kommer nå fram, vad jag än säger.

Varför måste min chef från början sitta och flina åt att det säkert är någon bög som kommit på tokigheten med att ha ananas på pizza? Kunde han inte bara nöjt sig med att säga att han tycker att det är äckligt? Måste människor säga allt de tänker? Kan de inte lära sig att skala bort onödig information innan de säger nåt?

Om inte det går tycker jag åtminstone att man ska behandla alla lika. Då vill jag att nästa uttalande om en jobbig kund/kroggäst/bussresenär ska innefatta allt om hudfärg, härkomst, sexuell läggning och eventuella språkförbistringar, oavsett vem det är:

”Hade just en helt galen kund härute. Stor, vit, svensk man. Garanterat heterosexuell. Skallig, med solglasögon och pikétröja. Hade khakishorts, ölmage och sandaler i strumporna. Gormade som en idiot gjorde han, på halländska, fattade ju fan knappt vad idioten sa."

leibowitz

2010-06-09T12:03:00.007+02:00

Jag ska snart cykla in till stan och träffa Jenni. Det är 12 km på en föredetta E4 med pappas gamla cykel. En väldigt bra cykel, fast med något obekväm sadel. Igår var jag i Stockholm, tittade på Annie Leibowitz-utställningen på Fotografiska museet och träffade Kalle. Utställningen var fantastisk. Det är sällan jag känner något mer än jag vill ha valuta för pengarna när jag går runt på utställningar, men det här var annorlunda. Jag hade kunnat gå tillbaka och titta på alla bilderna en gång till. Det var en väldigt personlig utställning, med många bilder av Susan Sontag och hennes föräldrar, syskon och syskonbarn. Jag gillade familjebilderna bäst, fast de hade gärna fått vara lite större.

Jag undrar varför jag har lättare att ta till mig fotografi än annan konst, tex måleri eller skulpturer. Är det för att jag är mer van vid mediet? Mina föräldrar äger massor med fotoböcker, de har tagit tusentals bilder under hela min uppväxt som vi tittat på under diabildskvällar och i album. Om de varit konstintresserade och målat hade jag kanske lättare tagit till mig måleri? Jag vet inte. Fotografi tilltalar mig för att det oftast inte är abstrakt. Jag tror jag har svårt att ta till mig abstrakta saker, det väcker ingenting hos mig. När däremot en bild visar en liten bit verklighet, då kan jag börja fundera mer på det som finns runt bilden. Vilka är människorna, var kommer de ifrån? Var är bilden tagen, vilken tid är det, osv. Det passar mig helt enkelt bättre.

Den andra halvan av dagen i Sthlm träffade jag som sagt Kalle. Vi köpte kaffe och bulle på pressbyrån och satte oss utanför riksdagen, hans praktikplats fram till alldeles nyligen. Det var soldis men inte jättevarmt och jag blev solbränd om näsan.
Sen skildes vi åt och jag åkte tåget tillbaka. På kvällen gjorde jag ramslökspaj med fetaost åt mina föräldrar, skickade in slutversionen på min uppsats och läste ut min bok. En bra dag på det stora hela.

kritisk granskning

2010-06-07T20:21:00.004+02:00

Jag kan bli trött på medier och populärkultur ibland, mycket av den går ut på att folk ska skrika så högt som möjligt men ingen har tid att lyssna. Alla skriker för sig själva och går omkring med lurar för att slippa höra vad andra säger. Dessutom blir jag så ledsen när jag tittar på tv. Senast det här med Israel och deras galenskap, samt oljekatastrofen i Mexikanska golfen förstås. Eländes elände. Jag skärmar av. Lyssnar på tendens i P1. Det är så skönt att höra att vanliga människor kan vara vettiga, bara de får prata till punkt. Igår tittade jag på nationaldagsfirandet på tv, bara för att det sändes från Slottsskogen och Göteborgs symfoniker var med. Fredrik Lindström pratade om hur svenskar är. Jag är trött på att höra Fredrik Lindström definiera svensken. Tafattheten, att vi är bra på att köa, att vi försöker undvika att det blir pinsamt. Allt har man hört förut. Pratar folk i andra länder om hur de är? Har andra länder någon slags nationalidentitet? Är det typiskt svenskt? Är det typiskt svenskt att tycka det är fånigt att säga vad som är typiskt svenskt? Kan vi sluta analysera och bara vara, undrar jag.

Jag undrar dessutom var den kritiska granskningen från medier har tagit vägen när det gäller det här prinsessbröllopet. Hittills är allt jag sett av den lite krälande framför kungliga fötter och någon slags "jamen nu när de ska gifta sig och allt ska vi väl inte komma här och prata om tråkigheter"-mentalitet. Jag är trött på att se retuscherade bilder av dem på chokladaskar i min matbutik men framför allt är jag trött på all okritisk påhejan, alla hyllningar, alla gåvor från kommuner och regering, alla SVT-program, alla som helt utan vidare i och med i det här bröllopet tycker att monarkin är värd sina 50 miljoner om året. För att det är så FINT och de gör ett så bra jobb med att marknadsföra LANDET SVERIGE. Det är fortfarande en familj som föds in i ett ämbete, som inte har någon möjlighet att välja yrkesbana, som måste fråga sina föräldrar och regeringen om lov för att gifta sig, och som inte får uttrycka sig politiskt eller gå och rösta. Och det här med reklamen... Jag skulle tro att det svenska kungahuset har ungefär lika mycket representationsuppdrag utomlands som de övriga europeiska kungahusen. När hör man någonsin talas om det belgiska kungahuset, eller det spanska? Vilken reklam gör de för sitt land utomlands? Köper du vykort av kungligheterna i ett land när du är utomlands, vet du ens vilket statsskick landet har? När du hörde talas om Spanien sist, var det på grund av något som den spanske kronprinsen gjort? Hur många svenskar åkte till Madrid när han gifte sig?

Det är faktiskt inte särskilt modernt att ärva ett ämbete. Jag tycker jag skriker det hela tiden, men det är inte en jävel som lyssnar.

skype från belgien

2010-05-02T20:52:00.005+02:00

Hello.
Jag är i Gent i Belgien. Sitter på hotellrummet vilket jag bebott i en vecka med alla mina saker utspridda i sängen och min dator i knät. Hela rummet består i princip av en dubbelsäng, så vad gör man? I hörnet finns ett handfat och en ranglig garderob, på väggen en hiskligt ful tavla av en mamma och två barn. Fönstret har myggnät och utsikt över någons balkong. På morgnarna äter vi frukost på bottenvåningen. Samma varje dag: En grov fralla med ost, en kopp te, ett glas juice, ett ägg och en tallrik yoghurt. Jag äter jättemycket frukost för att jag ska slippa äta så mycket lunch eftersom det är så absurt dyrt här i Belgien. Sen brukar jag smyga ner en extrafralla i väskan till eftermiddagskaffet också.

Elin och jag är här för att göra labarbete till vårt exjobb. Vi gör varsitt exjobb men samma labarbete. Det går bra och dåligt. Vi har en jättebra handledare här, Katja heter hon. Hon kör bil som en dåre, dricker tio koppar kaffe om dagen och pratar någon slags texas-amerikanska med belgisk brytning. Det är fantastiskt.

I fredags tog hon med oss till en konstig stormarknad för att vi skulle få handla lite inför helgen eftersom Carrefour strejkade i fredags och 1 maj är en helgdag även här. Vi var tvungna att ta en vagn för varukorgar fanns inte. När vi var på väg in mötte vi ett tåg med människor som var på väg ut, skjutandes vagnar fulla av 2-litersflaskor med coca cola, enkilospåsar med tortillachips, och fryspizzor staplade på hög. Innan vi gick in stannade Katja vid en hörna där det låg jättemånga tomma kartonger och började lassa på dem på vår och sin egen vagn. Sen förklarade hon att på det här stället får man inga påsar. "They don't have bags" sa hon.
Det var ett fascinerande ställe. Det var väldigt mycket stora förpackningar, och det mesta var billigt. Det kändes lite att vara i en bunker, för några fönster fanns inte. Vi fastnade vid vinhyllan, som alltid när svenskar är utomlands ("åh vad billigt!"), och sedan vid chokladhyllan där vi provianterade inför helgen. Köpte även ganska billiga päron, surdegsbröd och portionsförpackad ost. Betalningen var en hel vetenskap. Man gick fram till kassan, där det stod en expedit beredd med en trådlös scanner och en tom kundvagn, parkerade sin egen vagn bredvid den tomma, och så scannade expediten alla varorna och packade ner dem i ens medhavda kartonger, påsar eller IKEA-kassar. När han/hon var klar följde man med till en betalstation lite längre bort där man INTE kunde betala med VISA eller Mastercard, upptäckte vi den hårda vägen. Inga kontanter hade vi heller. Katja fick rädda oss med sitt Maestro-kort. Maestro funkar överallt i Belgien tydligen.

Idag har kyrkklockorna ringt hela dagen, för det är söndag. Jag har suttit på rummet hela dagen med undantag för en lunchpaus vid 13-tiden då vi gick ut och åt dagens soppa för 4€ på ett kafé runt hörnet. Om jag inte hade behövt spara på pengarna hade den här vistelsen varit guld. En vanlig sallad på restaurang kostar runt 15€ här, en billig pasta 12€. Till lunch äter vi färdigsoppa från Carrefour, en halv liter för 1,6€, men den är helt ok, de gör den i affären. Min pappa är rädd att jag ska svälta ihjäl så han satte in matpengar på mitt konto. Men ingen anledning till oro; det finns billig choklad och belgarnas matspecialitet är pommes frites.
Och dessutom åker jag hem på fredag.

camilla

2010-03-24T18:05:00.000+01:00

pro

2010-03-18T19:31:00.002+01:00

Jag skriver på min nya dator. Det är en LAPTOP. Jag sitter med den i knät och känner mig väldigt ovanlig. För att vara jag alltså. Jag brukar inte ha någon dator man kan ha i knät, som inte låter något och som är smal som ett streck. Min dator brukar vara en stor tredimensionell klump som står på ett överbelamrat skrivbord från ikea och mullrar som en jetmotor när man har två program igång samtidigt. Jag har levt med den klumpen i 6 år så ni får ursäkta att jag är lite ovan vid det här nya strecket. Den syns ju ens knappt när man fäller ihop den! Min klump-dator hette FSC. När fick den hette den något annat men sen kraschade den och när den kom tillbaka från servicen hade den blivit omdöpt. FSC har blivit gammal. Den senaste tiden har den varit lite instabil. Stängt av och startat om sig själv, fått blå skärm och flimrat, mullrat som sagt. Segat ner tangentbordet. Fördröjning på tangenterna är nåt av det mest irriterande datorslöet jag vet, så det var när det började hända som jag funderade på att skaffa en ny. Orkar jag skriva mitt exjobb på den här? funderade jag. En dator som när som helst kan starta om sig själv utan att bry sig om att jag sitter och klämt ur mig genialiteter i tre timmar och glömt att spara. Som riskerar att ge upp och mullra sin sista gång en vecka innan jobbet ska in?
Nää inte värt. Köpte en ny. Dyr var den. Lite dator för väääldigt mycket pengar.
Men smal som ett streck och inte ett ljud! Och i mitt knä! Det är fantastiskt.

vår vår

2010-03-15T21:52:00.004+01:00

Nu är det officiellt vår för jag har börjat cykla igen. Jag vaknade skittrött men med en omåttlig lust att ta mig iväg för egen maskin. Det hade känts som ett misslyckande att ta bussen. Tyvärr var det dåligt med luft i däcken, mackens pumpslang hade frusit sönder och jag hade bara en handpump och lite dåligt med tid, så den här cykellusten förbyttes ganska snabbt mot pannsvett innanför mössan och oro över att de punkteringsfria däcken skulle gå åt fanders utan rätt lufttryck. Men de klarade sig. Jag frös lite om armarna också för jag hade struntat i koftan. Men när jag cyklade hem var det VÅR! En svag lukt av hundbajs över stan, torra gator, knastrande grus under däcken, det är eufori första gången på våren!

sjuk

2010-02-16T11:21:00.003+01:00

Igår blev jag sjuk. Kräktes och hade mig. "Vinterkräksjuka" tänkte jag såklart men det var det nog inte för senare på dagen slutade illamåendet och övergick i ett helvetiskt magont. Det gjorde så ont att jag knappt kunde röra mig i sängen. Ringde till sjukvårdsupplysningen som tyckte jag skulle åka in till akuten, men eftersom vi hade kommit överens om innan att det inte var blindtarmsinflammation (det gjorde mest ont runt naveln och inte längre ner på höger sida) så hade jag ingen vidare lust till det. När man åker till akuten i ett mindre allvarligt ärende gör man det i vetskapen om att man kommer få sitta och vänta i minst 12 timmar innan man blir undersökt (speciellt om man åker kl 8 på kvällen) och eftersom jag helst ville ligga i fosterställning eller sitta framåtlutad med huvudet mellan knäna kändes det inte jättelockande att lämna lägenheten.

Jag blev också lite irriterad på sjukvårdsupplysningsdamen för hon fick mig att känna mig dålig för att jag inte har en arsenal av människor som kan ställa upp och skjutsa mig till sjukhuset i såna här lägen. Hon frågade två gånger om inte min sambo kunde komma hem lite tidigare och skjutsa mig, trots att jag sagt att vi inte har någon bil och att han dessutom var på väg från Skövde med tåg och buss, och det tar den tid det tar. Hon verkade också tycka det var konstigt att jag inte kände någon som har bil. Men herregud det är klart jag känner folk som har bil! Det är bara det att ingen av dem bor inom en 20-milsradie från Göteborg. Dåligt av mig antar jag, borde helt klart skaffa mig bättre vänner. Suck.

Nåväl. Jag åkte inte till sjukhuset. Andreas kom hem och vi bestämde oss för att vänta tills morgonen efter och se hur jag kände mig då. Jag tog en värktablett och somnade. Och halleluja, i morse när jag vaknade hade jag visserligen också ont, men då hade smärtan bytt karaktär till den högst välbekanta mensvärken, och till viss del också hungerkänslor. Det var lättande. Nu kan jag ju i alla fall sitta upprätt, och till och med äta lite fil. I morgon ska jag vara som vanligt hoppas jag.

stor suck med en gnutta hopp

2010-02-09T12:03:00.004+01:00

jag inser ibland att jag lever i en bubbla. det jag tycker är viktigt bryr sig de flesta människor inte ett skit om. saker som jag tror är livsviktiga. det är deppigt.
mina dagar på praktiken spenderas framför datorn. en hel del surfning på internet blir det, men inte bara för nöjes skull. idag hittade jag en blogg som heter The climate scam som jag läste en hel del i och som ligger till grund för mitt humör för tillfället. det var en ganska saklig blogg, och jag håller visserligen med om vissa saker som står i den, men efter jag läst de hundratals kommentatorsinläggen blev jag deppig. vissa människor är så... konstiga. och de tycker att jag är konstig. vi kommer aldrig komma överens, det är jättesorgligt.
det är ju så lätt att tro att allt kommer ordna sig när man träffar miljömedvetna människor hela dagarna, praktiserar i en organisation som köper miljövänliga möbler och tränar sig på videokonferenser för att minska sina flygmil.
fast det kanske är tur att det finns skeptiker också, de tar en tillbaka till verkligheten, det måste jag medge.

framtiden

2010-01-19T21:55:00.003+01:00

jag hittade ett fönsterbord på cigarren idag. fönsterborden där är ofta sådär obegripligt lediga, ungefär som soffan på central perk i "vänner". vem som helst fattar ju att en sån soffa inte är ledig i verkligheten, liksom man tänker att fönsterborden på cigarren självklart borde vara de som blir tagna först. men kanske är det bara jag och ida som tycker det är bäst att sitta som i ett skyltfönster (fast i skydd av utemöblerna och markisen) och kolla ut över järntorget medan vi fikar. de andra kanske GILLAR att tränga ihop sig i baren, vad vet jag? konstigt är det i alla fall. jag hade mensvärk och framtidsångest. ida lyckades lindra åtminstone det senare. hon är alltid så peppande, i alla fall när det gäller mig. det behövs för jag är ganska bra på att tro att jag är sämst. satt och fyllde i CV på offentliga jobb och mådde dåligt över att min meritlista ser så tunn ut. det är bara massa skitjobb som jag inte har lust att ge referenser till. absolut ingenting som har med min utbildning att göra, nej nej. men det kanske visar att jag är en hårt jobbande person med många års erfarenhet av dålig lön och arbetstider bakom mig.

2009

2010-01-11T22:22:00.002+01:00

jag försöker hitta en representativ bild för 2009 att sätta här. jag ska göra ett 2009-album och skriva ut lagom många digitalbilder för att fylla ett album. jag vet inte riktigt hur många bilder jag har tagit under året men jag skulle gissa att 2000 är i underkant. albumet har 25 blad, och jag får in två bilder per sida, så max 100 stycken får plats, men helst vill jag ju ha lite utrymme att jobba med så jag tänkte att 75 skulle vara lagom, vilket blir ungefär sex bilder per månad. Det är VÄLDIGT svårt att välja. jag lyckades banta ner antalet till 90 stycken men längre kommer jag inte. jag vill ju få med det mesta, och helst så många olika människor som möjligt.

bilden som får representera 2009 är en på mig själv tagen i en spegel på ett vandrarhem utanför varberg i juni, där jag övernattade på min cykelstrapats ner mot halmstad. då hade jag cyklat i 11 timmar, på slutet utan att ta några längre pauser eftersom jag var övertygad om att jag inte skulle hinna fram innan receptionen stängde. det var 30 grader varmt fast klockan var nio på kvällen och jag hade druckit alldeles för lite vatten. sjukt trött var jag, men ganska nöjd. precis som jag varit under större delen av året. trött men på det hela taget nöjd. jag hoppas att 2010 blir ett piggare år. mina blodvärden är bättre redan i alla fall så det finns potential.

pryttel

2009-12-29T17:07:00.003+01:00

hej.
jag har packat upp alla mina grejer.
jag kom med tåg från uppsala, det var en timme försenat från stockholm. jag satt på centralen och frös i 45 minuter innan jag gick in och värmde mig, dumt nog. väl på tåget blev jag trött, men kunde inte sova. tjejen bredvid mig somnade direkt och hade ställt en enorm kasse med grejer framför sina fötter så jag var tvungen att väcka henne varje gång jag skulle på toa. det störde mig.
större delen av resan löste jag sudoku och lyssnade på podavsnitt av Tendens i P1. mitt bagage vägde ton, det var svettigt att ta sig hem från spårvagnen.
jag har med mig massa grejer hem, nya och gamla. det bästa är ett tält, det är nytt och vansinnigt dyrt, andreas och jag fick det i julklapp av mina föräldrar. helst skulle jag velat sätta upp det genast men det var tyvärr lite för mycket snö för det. jag är också mycket glad för en fin tekanna och ett par mormorskängor, samt en märkespepparkvarn (som landstinget gett bort i julklapp för några år sedan) som låg och skräpade i mina föräldrars pryttelinferno till garage och som jag fick ta hem. gratis är alltid godast. förutom det köpte jag även ett par väldigt damiga skor för halva priset på en väldigt damig skoaffär i uppsala, och nu funderar jag på om jag kan använda dem utan att passera för 50-årig kvinna på toppen av sin karriär. om inte annat får jag vänta tills tiden är inne. mer än halvvägs är jag ju i alla fall.

jul

2009-12-25T17:37:00.008+01:00

hej och god jul.

jag lider av någon slags tristress, det känns ungefär som när jag var 16. mycket självreflektion. min familj är så liten att det faller sig naturligt när jag är här. mina föräldrar hjälper till, de pratar mycket om mig. jag är deras enda barn, och när jag umgåtts med dem i en vecka känns det som om jag är centrum i universum typ. det är jag inte, vilket jag är plågsamt medveten om. jag har alltid önskat att vi vore fler personer, samtidigt som jag tycker det är skönt med tystnaden här. vi sitter på olika platser i huset, läser, pysslar, kollar på tv. ibland träffas vi, när vi äter, eller går på promenad. jag vet att jag skulle sakna det om huset var fullt med folk men samtidigt ger det mig ganska mycket ångest. det känns som om vi är en ö, ensamma i världen, och den känslan har skrämt mig sen jag var liten.

min kusin är också ensambarn, fast tio år äldre än jag. när han för några år sen fick sina två döttrar föddes de med elva månaders mellanrum. han ville vara säker på att de inte blev utan syskon som han varit. jag har inte mycket förståelse för min kusin i övrigt, men på den punkten är vi fullständigt överens. mina kusinbarn har varandra, och jag tror att det är en stor trygghet för dem. och även om jag inte skulle vilja skaffa barn så snabbt efter det första, kommer jag definitivt vilja ha fler än ett. på julen vill jag vara många, jag vill inte hinna tänka efter så mycket.

agera utåt istället för att reflektera inåt.

(bilden föreställer ett par av mina andra kusiner och deras hund, julen 1972)

title

2009-12-15T22:16:00.003+01:00

ja snart är det jul.
jag har pepparkakor i en burk, lussekatter i frysen och en designertomte på soffbordet. jajemän. några paket har jag köpt men inte så värst många och så särskilt inspirerande var de inte heller. en P-O Enqvist-bok till mamma, ett par strumpor till pappa. hepp. kan vi inte sluta med de här dumheterna snart brukar min pappa säga och jag är beredd att hålla med, medan mamma slår in chokladaskar och märker dem med "till familjen från Tomten" för att hon inte ska äta upp dem innan julafton. det blir visst värre med åren för hennes del. vi har ju aldrig ens haft någon tomte i vår familj. jag var ett ganska skeptiskt barn, och de få gånger nån orkade klä ut sig när vi var hela släkten hos mormor och morfar såg jag direkt vem det var (min morbror).

på fredag efter min tenta åker jag till uppsala. det ska bli skönt. jag vill ha lite tjäle, rimfrost och blå himmel om det går. de nio (!) soltimmarna som var i Göteborg i november räckte visst inte.

ringring

2009-12-01T22:23:00.005+01:00

jag är förlovad. det hände förra veckan. vi gjorde ringar av ett gammalt guldhalsband jag aldrig gillat, det blev bra. firade med hämtsushi och film eftersom vi lyckades pricka in novemberdagen med sämst väder.

jag är också: trött på det mesta. jag fingrar på min ring och hatar andra människor. eller nä. eller jo. fan. våra grannar under tex, de lägger ut all skit de tänker slänga i trapphuset ungefär en månad innan de verkligen slänger det. varför? så att det ska hinna gotta till sig ordentligt kanske, eventuellt börja få eget liv. just nu ligger det ett skitsunkigt gammalt täcke utanför deras dörr, inte ens i en påse eller nåt utan bara i en skrynklig hög. ok inte för att det hade spelat så jävla stor roll nu när det legat där en vecka men kunde de inte åtminstone vikt ihop det? det ser ut som om de bara hivat ut det, alternativt som att det bor en uteliggare på deras trappavsats.

jag gillart INTE.

en annan sak jag stör IHJÄL mig på är alla människor som basunerar ut att de minsann ska åka och demonstrera vid klimatmötet i Köpenhamn, samtidigt som de planerar för sin 14:e weekendresa till London det här året. VAD ÄR MENINGEN MED DET? ändra på dig själv först, sen kan du påverka andra!!!

kallt.

2009-11-10T21:54:00.001+01:00

jag önskar verkligen att den här kursen legat tidigare på hösten.

idag cyklade jag till rådasjön för vi har två dagar i fält där. det var så förbannat kallt! jag satte på mig alla kläder jag hade när jag kom dit, inklusive rastplagg, och ändå frös jag. det blåste hårt från sjön och regnade. regnet tilltog vid lunch och övergick i blötsnö. vi skulle ut i vattnet och kolla på bottenvegetation och se om vi kunde få upp bottenfauna med håv. ute i vattnet var inte stället man ville vara på direkt. alla ville hem, assistenterna också. vi avslutade tidigt och jag cyklade hem och badade fotbad. det är tråkigt när kursmoment bara blir nödvändigt ont, men det är rätt svårt med entusiasmen när fötterna känns som isklumpar i stövlarna och man vet att man inte kan gå in någonstans och värma sig på hela dagen.

jag väntar bara på att den här veckan ska ta slut. nästa har vi teori och får vara inomhus. vilken lyx!

scratch

2009-11-04T14:07:00.001+01:00

på zoologen luktade det rutten fisk idag. det passar bra in i min känslostämning. november, snålblåst och kursstart är inte högsta peppen direkt. jag har alltid problem att samla motivation den här tiden på året. får alltid den största posttenta-deppen efter första kursen på höstterminen. när man precis skrapat ihop sina sista krafter, pluggat som en dåre, gjort tentan, redovisningen, opponeringen, vad det nu är, all luft har gått ur en och man tänker ÄNTLIGEN, då visar det sig att nästa kurs börjar dagen efter. från scratch! vad i helvete?

"hej och välkomna till den här kursen! statistiken från tidigare år ser ut såhär: solskensexkursioner 0,3%, regn 90%, grad av ångest under juluppehållet: hög, andel förfrysta lillfingrar under vattenprovtagningarna i december: 7"

nämen det här ska nog bli KUL.

hur gör man? varenda år i november, lagom till att löven blåst ner från träden så sjunker psyket som en sten.

och så har jag tid för cellprovtagning plus diverse andra pinsamma läkarbesök också. Jippie.

kattliv

2009-10-30T21:13:00.002+01:00

detta är en bild på en katt från karlstad jag hittade i andreas dator. bra att jag skrev att det var en BILD på en katt och inte katten i sig, ifall nån liten surrealist skulle få för sig att protestera.

jag tycker katter är roliga. jag läser in väldigt mycket mänskligt beteende i dem, vilket nog är fel, men det gör att jag kan skratta åt dem ganska mycket.

andreas föräldrars katt charlie tex, han är konstig. han är rätt gammal, men ändå jagar han sin svans ibland, men bara korta stunder, det är som att han kommer på vad han håller på med och försöker släta över misstaget med att slicka pälsen lite istället. men sen "glömmer" han sig igen, smyger på svansen igen och jagar den, och sådär kan det hålla på tills han har nåt bättre för sig. sen pratar han ganska mycket också, gör små lustiga knorrljud. han ser ganska mallig ut för det mesta och så är han van att få två skivor port salut varje morgon på en tidning, annars gnäller han högt.

charlie är för det mesta ganska asocial och när han kan tänka sig att umgås är det av uppenbart egocentriska skäl. när jag hängde med honom i somras hoppade han upp i soffan bredvid mig när jag försökte plugga och krävde att bli kliad bakom örat i två evigheter. förutom att han störde och gnuggade huvudet mot datorskärmen var det lite besvärligt för jag hade lovat andreas mamma att jag skulle skydda deras nya soffgrupp från katthår genom att se till att charlie låg på ett rosa överkast. jag ville ju inte sitta på överkastet själv, och att få honom att ligga still på det medan jag själv satt i andra änden verkade stört omöjligt.

till slut fick jag flytta på mig, och han jamade missnöjt en stund tills han somnade.

oftast är charlie ute på natten. man undrar vad han gör. för några månader sen hade han varit i slagsmål, tussar av hår saknades på huvudet. när han kommer in igen vill han ha port salut förstås, och gärna bli kliad. sen lägger han sig och sover. om det inte finns mat i hans skål när andreas föräldrar kommer hem gnäller han förstås, sen går han vanligtvis ut. det verkar vara ett prima liv han har, den där charlie.

ineffektivt men bra ändå

2009-10-26T21:06:00.002+01:00

jag är ensam. går omkring här hemma i fleecetröja och nån slags selma lagerlöf-knut på huvudet och oroar mig för min tenta imorgon. jonathan och jag satt på humanisten idag och var inte alls effektiva. inte ALLS. sällan har jag varit så ineffektiv på en avsatt pluggdag faktiskt. drack te, åt satsumas och samtalet böljade från masterprogram till var vi vill bo, till hans och jannikes förestående bröllop, till snö i norrland... de satte upp julbelysning i fönstren till cafeterian. mysigt men lite tidigt tyckte jag. jonathan sa att det var vuxenpoäng att säga så.

till slut gav vi upp. jonathan sa att han kände sig färdig för idag men jag cyklade hem och fick småpanik. det regnade. lägenheten var stökig fast vi städade i fredags. andreas är i skövde i tre dagar. han stoppade kylen full med matlådor innan han åkte, vilket jag uppskattar. jag behöver bara koka bulgur, matlagning jag mäktar med. ibland känner jag mig lite som en mansfigur på 50-talet. den äkta hälften åker iväg en helg och får lämna en handskriven lapp på ugnen. "UGN" står det, så att han ska veta. sorgligt. idag finns det ju micro, vilket är tur för mig. och jag kan ju faktiskt om jag vill.

körv

2009-10-15T21:43:00.006+02:00

jag åt falukorv idag.
ja det är sant.
när var det senast? 10 år sedan kanske. jag minns inte.
jag har alltså officiellt gått över till den andra sidan. blivit KÖTTIS som ida säger.
det känns ganska bra. jag känner mig fri nu. haha, 26 år och bunden av vegetarisk diet. ja men faktiskt lite.
det senaste halvåret har jag ändå bara hållit det uppe för att ingen ska komma och säga "jaja nu är hon äntligen vuxen och har gett upp de där vegetariandumheterna". nu har jag insett att det spelar ingen roll om folk säger så, jag kan ta det. jag kanske är vuxen då. jag tycker inte att det är konstigt eller äckligt att äta kött längre. jag tycker att de flesta gör det i alldeles för stor utsträckning däremot, men det är en annan grej. jag orkar inte leva straight edge bara för att vissa andra äter köttsallad till middag. orkar och vill inte.
jag kommer ju ändå inte äta massa kött hemma för andreas äter det ju inte, men däremot kanske jag vill äta renklämma nästa gång jag är i fjällen. eller kroppkakor i småland.

satan vad jag längtat efter kroppkakor alltså! för några veckor hade jag cravings så jag nästan ställde mig och pressade potatis. men det är sånt projekt, jag har aldrig gjort det förut och det kan bli kladdigt och jobbigt har jag hört. men nångång ska det göras! fast det får nog bli med fetaostfyllning då så andra kan smaka.
jag är ganska nöjd med min köttpremiär idag, men lite överraskad över att det var så fett. okej jag valde kanske inte det magraste alternativet, falukorv, men ändå! man behöver inget fett för att steka den! sojakorv kan ju vara lite oljig men inte fet på det sättet. har varit i paltkoma sen dess. hade stuvade makaroner till och glömde koka några grönsaker i allt korvstekande. så det blev ju en klassisk köttismåltid alltså: korv, tomma kolhydrater och ketchup. yes. ska man börja ska man görat ordentligt.

rapport

2009-10-07T22:20:00.002+02:00

jag tror det går ganska bra den här terminen, jag håller ihop på nåt sätt, håller allt på avstånd, engagerar mig inte riktigt. andreas tycker nog att jag varit lugn. på utsidan åtminstone. jag jobbar varannan helg nu, klagar inte fast jag inte har en fri helg förrän vet inte när, sen ska jag gå en kurs där jag inte kommer känna nån, en fördjupningskurs, det kommer nog gå bra, men ta vattenprover i november, hujedamig.

men varje morgon ska man ta sig upp i mörkret, äta frukost, cykla till skolan i ett väder som kan bli hur som helst. tyngre och tyngre blir det. det jag verkligen såg fram emot varje dag var kaffe i skolan vid kl 10 men nu har magkatarren tagit det nöjet ifrån mig. jag dricker mitt svartvinbärste och tjurar.

fast en sak som är underbart med oktober: billiga grönsaker i affären! svensk brysselkål och broccoli! rödbetor och blomkål! fantastiskt är det. vi har förresten börjat självscanna. och ja, själen tog ica. jag är kluven, hatar och gillar det på samma gång. det är ju bra att man slipper köa, men istället blir jag så disträ av hela sköta-själv-grejen att jag glömmer hälften av det jag skulle köpa, trots att jag har en lista.
förresten har vi köpt en termometer som funkar! den visar konstant 10 grader under den vi hade innan. jag tror jag haft på mig alldeles för lite kläder i 1,5 år nu.

aling-sås

2009-10-01T21:36:00.004+02:00

var i alingsås idag med två kursare. de är två väldigt stadshippa lattetjejer som tyckte det var så fantastiskt att vara ute i "naturen" när vi gick i nolhagaparken, som ligger i direkt anslutning till alingsås centrum (motsvarar väl slottsskogen i göteborg?). jag hade ecco-skor och haglöfs-ryggsäck såklart. och äggmackor och te i termos för jag hade i min naivitet tänkt att vi skulle äta lunch ute. tyvärr var det lite kallt. mackorna fick jag smussla upp på ett café som mina färdkamrater med stort besvär valt ut bland alla andra köttbullemack- och delicatobollscaféer i staden. sen beställde de varsin specialsmörgås som gjorde tjejen i kassan lite smånervös och överdrivet hjälpsam (jag fick lukta på alla teerna när jag skulle beställa) och sen var de nöjda och vi satt kvar tills vi skulle åka hem med tåget igen. jag var helt slut. jag tycker det är rätt påfrestande att umgås hela dagar med folk som inte är som jag under så lediga former. man vet aldrig vad man kan säga och inte. men vi pratade i alla fall om karltex-kvinnan och det var roligt. jag var inte den enda med dåliga erfarenheter av henne. M misstänkte att hon varit mobbare av stora mått när hon var liten, så som hon gillar att trycka ner folk i deras dyrt förvärvade karltex-skor.
imorgon ska vi sitta i ett grupprum och diskutera våra nyvunna kunskaper om Nolhaga:
1. vädret i alingsås är ostadigt, speciellt vid strandkanten på Mjörn
2. ibland luktar det avlopp i parken, det kan bero på att det ligger ett reningsverk där
3. små tjocka hästar ser roliga ut
4. alingsås gillar köttbullemackor, men det är ok (enligt mig)

badrum mm

2009-09-14T16:12:00.004+02:00

nu är jag hemma från uppsala.
åkte med tåget vid 6 imorse.
gick upp 4.30. sovit ca 2 timmar i natt och 20 min när jag kom hem. ingenting på tåget.
cyklade till föreläsning.
de hade flyttat fram schemat en kvart så jag kom fem minuter efter att de hade börjat (tio minuter innan ordinarie tid), såg att dörren var stängd och trodde att de hoppat över lunchen och skulle ta rast vid ett men de hade ju precis börjat igen. satt alltså utanför nästan en timme och väntade. hatar när de lägger om schemat sådär spontant. missar man första halvan av dan har man ju inte en chans att komma rätt då.
blev lite sur men mest var jag trött.
flottig i håret också, men brydde mig mindre.

bredvid mig på tåget satt en kille med en enorm macbook och kollade på "how i met your mother". det är svårt att koncentrera sig på svensk miljörätt när amerikanska serier flimrar i ögonvrån. sova gick ju inte heller.
jag kan aldrig sova på morgontåg om det inte är 20 minuter till jobbet eller så. så länge jag är garanterad ett obarmhärtigt uppvaknande efter alldeles för kort tid, då somnar jag gärna.
men fyra timmar dötid på ett bekvämt x2000, det funkar inte.

mina föräldrar ska förresten renovera badrummet. av någon anledning gör det MIG nervös. det kan bero på att min pappa är en rätt butter husägare som helst skulle låta allt förfalla.
han tycks resonera lite så att eftersom mamma "tvingade" honom att ge upp den underbara trerummaren i luthagen för ett dragigt kedjehus på landet som de dessutom nu råkar ÄGA, så är det hennes ansvar att se till att det inte blir fuktskador i våtrumstapeten.
jag är inte lika övertygad.

men mamma har i alla fall varit på bauhaus och köpt 20 lådor kakel. jag är lite stolt.

hösten här och där

2009-09-12T17:09:00.005+02:00

jag är hemma hos mina föräldrar och tänker på livet.

var inne i stan förut och jag kom på hur mycket jag gillar uppsala på hösten. saknar det jättemycket! det är verkligen en helt annan grej än västkusten. här är det liksom FINT väder, varmt ljus, träd med gula löv osv.

i göteborg regnar det två månader i sträck, löven blåser ner och blir till brun sörja på trottaren. man bor i sitt regnställ. men på våren är det gött att bo i göteborg, för här är det en så utdragen historia.

snön smälter, man tänker "äntligen!" men så kommer den tillbaka, smälter bort igen, kommer tillbaka, och så håller det på tills i början av maj ungefär. tröttsamt.

i göteborg vet man precis hur det ska blir. det snöar i februari, töar i mars, sen regnar det i två månader och sen är det sommar fullt ut. mycket mer förutsägbart!

jag får bli en årstidspendlare.

husmanskost

2009-08-30T22:11:00.004+02:00

jag har blivit ett matvrak sedan vi kom hem från fjällen. det kan ju ha att göra med de pulversoppor, nudlar, snabbmakaroner och allt annat tråk vi åt när vi var där, det fick en verkligen att tappa aptiten. i slutet av veckan åt jag mest choklad och nötter, och ändå försvann alla mina bilringar i ett nafs. men nu är de på ingång igen, jag känner det. jag blir så glad varje morgon när jag upptäcker att jag får gå upp och äta frukost. det är så GOTT med frukost! det är mitt favoritmål på hela dagen. näst bäst är förmiddagskaffe, om man nu kan räkna det som ett mål mat, sist är nog lunch. lunch är rätt trist. för det mesta äts den direkt ur plastlåda, kan vara därför.

vi hade fått en buffé i posten när vi kom hem och jag kastade mig över den. satt och trånade efter saffranspannkaka, västerbottenpaj och smörstekt sparris. ah det är lite synd att andreas inte bestämde sig för att bli kock. han hade ju iofs fått ge upp sin vegetarianism men tänk vilken mat han hade kunnat göra till mig! nu gör han ju visserligen mycket god mat till mig ändå men oftast finns det ju inte tid att experimentera så mycket. om han hade varit kock hade det varit hans jobb. ja jösses. just nu har jag en sån märklig längtan att åka runt i landet och smaka på olika slags lokala delikatesser. som i "solens mat". det är underligt, jag har knappt sen fem minuter av det programmet och ändå vet jag att det är fantastiskt. fast olivolja och tryffel är jag mindre intresserad av. snarare husmanskost som stekt strömming med hemgjord senap och färskpotatis. eller saffranspannkaka. RIKTIG MAT. mat som inte är av pulver. fan vad trött jag blev på pulver i fjällen. vi hoppade över två pulversoppsmål bara för att vi inte pallade. det var fysisk motvilja mot att äta, kändes ungefär som när man har magsjuka fast selektivt. åt knäckebröd istället. det är jag också rätt trött på faktiskt. och bliw violtvål. för efter en vecka luktade vi det och jättemycket svett.

jag tror det är därför man gör såna här resor, för att verkligen uppskatta sitt bekväma liv när man kommer hem. älska staden där det finns andra människor och rinnande varmvatten. dvd-spelare, mjukt bröd och kylskåp. det är ju fantastiskt, eller hur?

ja sannerligen. och husmanskost. länge leve!

mendu

2009-08-05T20:02:00.003+02:00

jag har fångat tre bananflugor i min fälla. vinäger och diskmedel. innan min promenad bort till hydro var där bara en. åt nyss världens största glass och nu känner jag mig en smula miserabel. tänkte hyra film där borta men det kostade 55 kr, alldeles för dyrt. förstår nu varför jag såg så mycket film när jag bodde ensam. vad gör man annars på kvällarna? tv suger ju.

andreas är och träffar carl och hann inte prata med mig. jag lät sårad i telefonen och ångrar mig. varför ska jag hålla på sådär för? det gynnar ingen. det ger både honom och mig dåligt samvete. sårade anna-karin låter som om hon ska begå livet av sig när hon lagt på luren. men låt dig icke luras! istället gick jag nämligen och köpte en enorm glass som jag glufsade i mig på 5 minuter. den tog slut precis på tröskeln till lägenheten. tröstätande? vetinte. har tråkigt bara. tidigare idag var jag rastlös. kom på massa saker jag ville prata med andreas om, började skriva listor, började STÄDA. rensa avlopp och torka kakel. sen tröttnade jag. jag orkar inte vara en sån där som gör allt på samma gång, det gör mig deprimerad och trött.
jag tror jag skulle behöva träffa lite folk egentligen men jag har ingen att ringa. sorgligt det där, men det har jag inte. vissa är bortresta, andra är hemma men för långt bort. det får bli imorgon.

sicko

2009-08-04T17:26:00.007+02:00

usch jag vet inte vad som är med mig. kanske är jag sjuk. ja så är det nog. säkert borrelia. jag har redan fått tre fästingar det här året. det var i juni. sen började det regna och jag fick en fästingborttagare av min pappa så de har hållit sig undan. jag har trott att jag har borrelia i över ett år nu. jag medger att jag är lite hypokondrisk med vissa sjukdomar. borrelia och cancer mest. svininfluensa och sånt tjafs bryr jag mig inte så mycket om.
förra gången det blossade upp var jag helt övertygad, jag kände mig ju så konstig, och mådde illa hela tiden. ja det var nog ABSOLUT borrelia. jag hade kollat lite själv på sjukvårdsrådgivningens hemsida, ALLA symptom stämde. min läkare tittade lite misstänksamt på mig, ställde massa frågor, klämde mig lite på magen och ryggen, kollade i halsen och tog blodprov.
"jag tror du har magkatarr" sa hon.
jag var inte övertygad men åt ju ändå upp medicinen hon skrev ut åt mig och medgav att det hjälpte. jaja det kanske var magkatarr då. men jag är fortfarande väldigt trött och håglös är jag inte? vad är det dådå?
jag har säkert järnbrist igen. nu höll jag av misstag på att skriva "hjärnbrist". det ena kanske leder till det andra.

idag var jag på stan och skulle proviantera inför fjällen. usch vad dåligt jag mår av att gå på stan. det är alltid när jag är i stan som jag tror jag är som sjukast. jag tror ni har förstått det nu men såhär tänker jag i princip varenda sekund jag går på stan i syfte att köpa nåt:
"jag tror jag dööööör om jag måste gå in på lindex och köpa strumpor innan jag får åka hem, jag vill bara åka hem och dricka kaffe, snälla låt mig!!!"
men det är ju mig det slår tillbaka på om jag inte gör det för jag har knappt några hela strumpor längre, så jag gör det ändå och dör en smula i själen. fan.
jag hatar känslan av att gå in i affär efter affär och dra mitt jävla kreditkort och till slut måste jag åka hem för även om inte pengarna är slut är jag det. när jag skulle köpa film idag fick jag nästan andnöd när tjejen på expert sa vad de kostade. 75 kr för en t-max 400? 99 kr för ilford???
"ursäkta men jag måste gå nån annanstans" sa jag för då hade jag precis varit och köpt vandringsstrumpor för 478 kr, funktionströjor för 300 kr och ett minneskort till kameran för 200. och justja, så hade jag klippt mig för nästan 500 på morgonen. inte undra på att jag känner mig sjuk.

fast det är inte själva pengarna som gör ångesten heller, jag har aldrig haft problem med att spendera pengar, jag är inte snål. men jag vill inte vara en dum konsument. jag vill köpa bra grejer. och jag tycker inte om att köpa sånt som jag MÅSTE ha, för då känns det oftast som om jag gör ett dåligt köp, även om det bara handlar om ett par strumpor för 39,50:-. och jag hatar att behöva lalla runt mellan olika butiker, om jag inte hittar rätt från början. "nej tyvärr de är slut, men testa vår andra affär på kungsgatan, de kan ha några kvar"
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ vill jag skrika JAG ORKAR FAAN INTE!
fast istället säger jag "okej då vet jag, tacksåmycket!" och ler. jag är snäll och trevlig, ser säkert helt normal ut. inuti tickar en bomb.

anna-karin, det här med näthandel kanske skulle vara något för dig? då slipper du ju gå omkring och träffa folk som du hatar så mycket?
jo. jag har funderat på det. det är väl antingen det eller börja sticka mina egna jävla strumpor.

(ursäkta att jag svär men jag är sån egentligen.)

hair äre

2009-07-31T21:40:00.003+02:00

det är mindre än två veckor tills vi ska åka till fjällen nu och jag känner mig allt annat än i form. knät har känts av på ett obehagligt sätt ända sen jag kom hem från min lilla cykelodyssé, ryggen värker efter två veckor på jobbet och konditionen är inte alls vad den varit märkte jag i förrgår när jag sprang en 5-kilometersrunda i skara. det är inte bra, inte bra alls. måste träna. nästa vecka, då jävlar. jag ska också klippa mig, vilket känns som ett betydligt större projekt än att gå till gymmet.

jag hatar hatar hatar att gå och klippa mig, har frisörfobi. hon som klippte mig sist verkar ha semester, hon var dessutom dyr, fast väldigt bra och förstående, och det var ju skönt, sa inte alls så mycket om mina sporadiska en-gång-i-halvåret-klippningar som vissa andra. nu är jag rädd att jag måste gå till nån annan som inte alls är förstår sig på mig och mitt hår. jag förstår inte hur svårt det kan vara egentligen. jag vill gå till någon som är trevlig, som utan följdfrågor accepterar att jag vill tvätta håret hemma och inte på salong, klipper håret utan för mycket småprat (vad ska man prata om? aldrig fattat... jag vill läsa tidning tack), som inte försöker pracka på mig massa hårprodukter, inte plattångar håret utan att fråga (bara för att man har lockigt hår behöver inte idealet vara motsatsen) och framför allt, inte pratar om i hundra jävla år hur TORRT mitt hår är och vad jag borde göra för att det inte ska bli det.
JAG VET.
jag har levt i 26 år och i 16 av dem har frisörer pratat med mig om att mitt hår är torrt. jag har förstått nu att jag borde klippa mig var sjätte vecka, inte torka håret med fön, använda flitigt med inpackningar, använda just deras frisörschampo osv osv. det enda som förmodligen skulle hjälpa på mig, eller åtminstone minska graden av risighet i håret vore om jag klippte mig regelbundet. men jag blir alltid så avskräckt på grund av allt det här andra. ibland får jag för mig att frisörer är personer som förväntar sig att man bryr sig väldigt mycket om hår. de blir arga om man missköter det. de blir arga om man inte följer just deras huskur. de vill gärna att man ska följa med i hårtrender. jag bryr mig inte jättemycket! jag har det för det mesta uppsatt i ett spänne ändå, jag vill bara inte att det ska se alltför risigt ut.
hur dyrt måste man betala för att nån bara ska hålla käften och klippa en, utan knussel? sist gick det på 460 kronor och det var ändå bara en vanlig toppning. men då var jag rätt nöjd. ingen tvättning, inga produkter, ett enkelt konstaterande; ja håret är torrt och slitet men jag klipper bort det värsta så det kommer kännas bättre. ok bra. jag läser tidning så länge. gött.
typiskt att såna som hon måste ha semester också.

du skall konsumtionsdöden dö

2009-07-26T20:15:00.004+02:00

har hamnat i packningslimbo igen. jag ska åka till skara imorgon, men inte förrän på eftermiddagen. först måste jag tvätta. och då är det ju svårt att packa först. fast jag skulle ju kunna börja lägga fram grejer, men det är så tråkigt. jag lyssnar på bob dylan istället och laddar min ipod. det blir alltid så att jag typ sitter och kollar på när ipoden laddas. helt plötsligt är den klar, och vips, jag har suttit vid datorn i två timmar, vilket inte var meningen.

jag har jobbat idag. det var sista dagen på mina två intensiva jobbveckor den här sommaren. tålamodet räckte precis. började bli lite bitter i fredags, men det gick över på lördagen och sen var det ju bara söndagen kvar, då står man ut med vad som helst för att man vet att man får gå hem snart.
men människor alltså, det finns inget jag kan bli så trött på. jag tror jag har lite extra svårt för försäljningsarbete för jag avskyr ju konsumtion och konsumtionssamhället. att stå och ta betalt för varor dagarna i ända får mig att må lite dåligt faktiskt. jag vill inte att de ska komma och handla egentligen, även om mitt jobb hänger på det. de köper massa grejer de inte behöver, jag ser ju på dem att de gör det och vissa säger det till och med. ibland när jag står där tänker jag att vi köper och säljer oss rakt in i undergången. människor är som små maskiner, allt de tänker är "ny grill, ny grill, ny grill" tills de köper en, då slår tanken om till "ny bil, ny bil, ny bil" och sådär håller det på. och i villaområdena i mölndal har alla till slut likadana grillar, verandaskärmar, stenläggningar och silvriga bilar. det får mig att må dåligt.

men vad ska jag göra åt det? jag är också en del av alltihop, har min anställning, går dit och gör mitt jobb och får mina pengar. när jag är där bryr jag mig inte ett skit om vad de ska ha grejerna till. vad har jag för rätt att döma dem? jag har själv växt upp i ett område där alla husen ser likadana ut och alla människor ägde en volvo (förutom vi som hade en opel). men all denna konsumtion alltså, fan. det kanske blir så om man äger en villa. varför kan man inte ha verktygskooperativ egentligen? hur ofta använder man en borrmaskin egentligen om man inte renoverar? måste alla ha en egen?
det är sånt jag funderar på ibland på jobbet. men för det mesta känner jag mig rätt hjärndöd.

work-mode

2009-07-21T22:01:00.003+02:00

idag lyssnade jag på johan lindebergs sommarprogram och blev så irriterad att jag var tvungen att gå ner i källaren och montera min cykeldator i ren aggression. tack johan - du fick mig att göra nåt jag tänkt på en vecka nu men inte tagit mig för, annars var ditt sommarprogram rätt så uselt. karriärer är inte mitt favorittema i sommar direkt. orkade inte lyssna klart på ingvar kamprad heller. jag lyssnade istället på "det svåra valet" i p1 och grät lite framför radion, det handlade om dödshjälp och en man med ALS.
rensade lite blåbär, bakade havrekakor och bjöd hit sofia för att ha en ursäkt att sätta på kaffe. jag förbereder mig för fem dagar jobb. work-mode on. jobba jobba jobba, trött, sliten, sova, upp, jobba jobba jobba. sen kan jag pusta ut.

sen ska jag till skara, kanske hänga med therese medan alla andra är på jobbet. läsa. jag tänker att jag kommer ha massa tid, fast det är det egentligen inte. det är bara tre veckor kvar tills vi ska till fjällen och jag borde egentligen läsa faunistik till min sommarkurs men har ingen lust nånstans. hur kommer det sig att jag har så lätt för att lära mig namn på växter men tycker djur är så förbannat svåra och tråkiga? det är synd. hittills har jag lärt mig trana (= Grus grus) och skata (=Pica pica). På svenska kan jag såklart fler men jag är inte säker på att det hjälper. evertebraterna har jag inte ens börjat med.
herregud insekter och märlkräftor, vem orkar?

ö-land

2009-07-12T22:47:00.003+02:00

har varit borta ett tag, både från bloggen och hemifrån.
först cyklade jag till halmstad, hängde med faster och kusinbarn. åkte sedan till småland, en omständlig resa som började med att spårvagnen krockade på vägen till stationen. träffade fler kusiner och kusinbarn, drömde om torp med pelargoner i fönstren. jag har stora cravings efter ett litet hus med veranda just nu. jag ser inte nån framtid utan det nästan. helst ett litet skötselfritt hus utan renoveringsbehov. jag vill ju inte hålla på och spackla och måla och lägga om taket och sånt. usch nej.
nåväl. efter två veckor torpdagdrömmar kom jag hem till en kvav tvåa på 41 kvm. och tre pelargoner, några kallor, och paradisträd, alla levde!

nu jobbar jag. det är väl ok för jag har ändå inget bättre för mig. andreas är i skövde och jag kan stöka ner som jag vill, vilket jag gör. jag lägger tidningar på köksstolarna och smörknivar direkt på bänken och diskar min frukostdisk kanske en gång i veckan. saknar honom och känner mig lite halv. vår säng är för bred, fast det är ju fint att ligga på diagonalen också. det får inte bli för ofta bara.

senescence

2009-06-23T23:14:00.005+02:00

Jag sov tills jag vaknade. Det var 10.45. Då gick jag upp och gjorde frukost. Sen bakade jag bröd, diskade, skrev en inköpslista, cyklade och handlade, åt lasagne, ringde mamma, monterade nya bromsbelägg på min cykel och tvättade den, drack kaffe, ringde Moa, ringde Ida, läste i fönstret, sprang runt Delsjön, duschade, ringde Andreas, åt fil och nu är klockan 23.26 och jag lyssnar på reprisen av Helena von Zweigberks sommarprogram.
Jag hade lite posttentadepression imorse men jag jobbade bort den rätt hårt.

gräs

2009-06-18T16:39:00.005+02:00

jag ska åka till skara om tre timmar. jag har packat lite halvt. det är nåt med mig och packning. jag kan inte få det gjort förrän sista minuten. jag är inte kapabel till att avsluta något om jag inte absolut absolut måste. det är störande. för nu sitter jag och bloggar lite slött och om en timme kommer jag få smärre panik för att jag måste äta, byta om, packa, frysa in en lasagne i lagom stora bitar, vattna blommorna, vika tvätten och diska innan jag åker. get it DONE, kan man tänka, vad är problemet? jag vet inte. jag tror det handlar om att jag är så irriterande velig, vet inte vad jag ska ha med mig, inte vad jag ska ha på mig, inte vilken väska jag ska ha osv osv. och istället väljer jag den bästa idén: att skita i det hela tills jag inte har tid att tänka på det mer.

jag har varit utomhus hela dagarna i två veckor snart. regnkläderna är flitigt använda. men igår var vi på vrångö och det var sånt där härligt ö-väder, inte ett moln på himlen. vi köpte dyr glass i en liten tråkig glasskiosk medan vi väntade på båten hem och jag var klocklös för att få bort min bleka ring runt handleden.
det är så fascinerande med öarna, det finns inga bilar. det hängde ett tonårsgäng vid kiosken där vi satt, och vad satt de på? jo FLAKMOPPAR. Flakmoppe is the shit om man bor på öarna.
och så är det ju den klassiska repliken som någon alltid säger när man är därute. jag tror faktiskt inte jag varit på en ö utan att någon sagt det:
"ja det är ju fint såhär på sommaren, men USCH jag skulle inte vilja bo här på vintern!"
till och med om gotland, det slår aldrig fel.

examen

2009-06-05T22:19:00.005+02:00

nu börjar sommaren. eftersom jag inte verkar leva utan överhängande tentor på mitt samvete börjar min sommarkurs på måndag. den heter floristik och faunistik och går ut på att lära sig en sjuhelsikes massa växter och djur på latin. jag är pepp, fast just idag lite trött. andreas har gjort mascarponecheesecake för att han råkar ta examen idag. den fick alla att storkna lite grann.

jag kunde inte vara med för jag skrev tenta men som tur var hade andreas pappa förevigat det hela med sin filmkamera så jag fick se balunsen på video när jag kom hem. bland annat hans examinator, som jag redan lärt mig att hata, och hans klasskamrater som jag aldrig tidigare sett. mycket spännande. sen var det en hel del nackbilder på andreas hår och skjorta förutom när han reste sig upp för att ta emot examensbeviset, då ser man honom i helfigur. efter det var det en massa tal och sång och sånt men det spolade vi över.

måndag 1 juni

2009-06-01T19:18:00.007+02:00

idag ser jag ut lite som nån som gick på safari på 20-talet säger andreas. det låter bra. jag har pluggat på humanisten från 10.30 till 15.00, då övningslarmet tjöt över hela stan. åt lasagne utomhus, tittade på barn som jagade varandra, funderade på om jag skulle åka till slottsskogen och gå slackline, kom på att jag inte skulle det för jag övar bäst när jag är ensam.
gick in i mörkret igen, ritade cyklar i kollegeblocket.
sen fick jag sms från andreas, han skrev att uppsatsen blev godkänd.
jag cyklade hem och vi firade med ben&jerry-glass. sen kollade vi upp gräs i min fältflora, drack kaffe, slöade på gräsmattan och jag började läsa "Dorian Grays porträtt".
jag har ett myggbett på min fot som kliar.
det mesta känns helt ok.

faggor

2009-05-31T22:25:00.004+02:00

jag har köpt ny cykelhjälm och bromsbelägg på sportson i Järnbrott. det är en mil dit ungefär, man cyklar genom Mölndal, och så in i Göteborg igen från andra hållet, genom världens tråkigaste industri- och köpcenterområde, i faggorna kring mitt jobb. jag avskyr det området. media markt ligger där, silvan och intersport och allt är stort, fyrkantigt och gjort av betong och glas. fult som fan. har egentligen ingen idé om varför vi bestämde att vi skulle åka dit, det var väl mest för att de garanterat har öppet och jag kände för att cykla en bit. slappade till mig ordentligt förra veckan, speciellt när mamma och pappa var här. mycket fika blev det då. men nu jäklar. sprang en runda imorse, innan frukost, 35 minuter men det kändes som en evighet. jag måste få upp takten igen!
förresten, igår cyklade jag och andreas till röda sten på 25 minuter! 9 km rakt genom city, vi var på järntorget efter en kvart! och ändå var det nån slags speedway-tävling utanför ullevi där vi fick kryssa mellan korvätande gubbar. när vi nästan var framme cyklade vi förbi fredric, nina och fanny utan att ens se dem. sjukt målmedvetet!

hömm

2009-05-20T21:36:00.006+02:00

jag läser min skunkdagbok. jag var så rolig förr i tiden. humor hade jag. ja jösses. det här tex:

[2005-04-24 00:55:59.0] 00:53

lyssna på P3 klubb en lördagkväll. tänk dig germund stenhag i skjorta, slips och lite 30-årsfinnar i ansiktet. ta bort allt snack om sjukt bra beat och låtsas att han jobbar på mcdonalds.
där har du min chef peter.

mitt i prick. ska man göra en lowden och publicera skiten?

nä.

vi har haft bokcirkel här. kaffekoppar och halväten kladdkaka är kvar nu. de andra skulle till andra lång och dricka öl men det regnar ute och jag känner mig lite filosofisk så jag stannade hemma.

[2005-08-18 16:03:49.0]

21:53

freudiansk felskrivning:

"jag tror det kommer bli en bra termin.

MVG

Anna-Karin"

daphnia magna

2009-05-06T18:04:00.002+02:00

idag var vi i finlab och dödade daphnia med kopparsulfat. daphnior är små envisa kräftdjur man knappt kan se med blotta ögat. jag tror henrik flirtade lite med labassistenten, men hon var gift, det såg jag. sen cyklade jag till fotokompaniet och köpte 1 liter koncentrerad pappersframkallare. det blir alltid missförstånd mellan mig och killen på fotokompaniet. idag sa jag fel, sa att jag skulle ha till film när det var papperframkallning jag skulle ha. förra gången skulle jag köpa film och han sa "hundratjugo" och tittade på mig, och jag tänkte att det kostade det men det var filmen han menade. 120-film alltså. skulle jag ju inte ha. så han drog för mycket på mitt kort och ett jävla krångel blev det. snart vågar jag inte gå dit mer.

byggnader och mat

2009-05-05T17:59:00.004+02:00

HEJ bloggen jag sällan skriver i.
idag har jag spenderat min tid i lägenheten, lyssnandes på P1 varvat med Steve Forbert. Steve Forbert ser ut som en uppnäst hockeykille med passande frisyr till ändamålet, eller såg ut kanske jag ska säga, skivan har några år på nacken. jag tycker det är så tråkigt att man inte kan köpa vinylskivor till folk längre, ingen tycker det är värt att ha vinyl. man kan ju hitta så sjukt billiga och bra skivor på vinyl som man kan ge bort till folk. jag skulle gärna ge en bra skiva till jonatan och hans tjej som inflyttningspresent men de slutade köpa cd-skivor 2002 eller nåt och envisas med att lyssna på sina mesiga mp3 med kassa ipod-högtalare, de har ju inte ens nån stereo, och jag har ingen lust att ge bort ett USB-minne med 5000 låtar på, det är ingen vidare charm i det. jag gillar skivor. jag gillar lagom många låtar på samma gång, paketerat i bekväm följd. har jag tillgång till för mycket musik utmynnar det bara i att jag lyssnar på ingenting. möjligen "More songs about buildings and food" med Talking Heads för titeln är ju fantastisk.

Jag får väl köpa en blomma eller nåt till dem istället. Jag har i alla fall en klänning! För första gången på mycket länge är jag klädförberedd när jag ska på festligheter. Annars är min garderob upphov till ständig ångest. Är det så för alla människor? Det är nog min feghet blandat med världssamvetet som gör det. Jag vill ju ha snygga kläder men jag hatar att konsumera dem, det får mig att må fysiskt dåligt faktiskt.

slackline

2009-04-28T22:02:00.004+02:00

Det här har jag gjort idag. Fast lika hejare på det som Jonatan var jag inte tyvärr. Det blir att köpa spännband och smygträna.

rapport

2009-04-21T22:18:00.004+02:00

hänt:

jag har köpt en ryggsäck. 65 liter är den. och grön. jag är nöjd.

jag har varit i lund och umgåtts med ina och känt mig som 20 igen. fint. fast jag glömde mina vantar där så nu fryser jag om händerna när jag cyklar. dumt.

han på ekonominyheterna som hade sajber på tv (minns ni det? det gör jag) förut har nya glasögon. jag kommer alltid tycka att han köpt ner sig lite, från ett coolt tv-program om datorer och teknik till tråkiga ekonominyheter. fast nu har han i alla fall lite häftigare glasögon. antagligen blir det tittarstorm.

det var allt för nu.

edit: förresten, jag cyklade förbi två döda grävlingar i apotekarbacken på vägen till institutionen. TVÅ! på samma ställe! inte påkörda och mosiga, utan bara döda, ganska skabbiga i pälsen, den ena vilande med huvudet på trottoaren. som om nån helt plötsligt fått för sig att dumpa sin grävlingssamling. mycket konstigt.

this must be the place!

2009-04-09T19:05:00.000+02:00

yerka

2009-04-05T21:35:00.003+02:00

i helgen arbete. jag är så trött.
andreas och jag gick och köpte glass på det som vi trodde var Shell men som nu har blivit ett Seven Eleven. vi har ett Seven Eleven nästan där vi bor! det är fantastiskt. jag köpte en vanlig magnum som alltid och andreas köpte en magnum med kaffesmak från vad som verkade vara förra årets överskottslager, för de finns ju inte i sortimentet längre. sen gick vi en stund i blåsten, mölndalsvägen, lisebergs parkering och förbi balder, jag råkade säga att jag inte inte klarar av att äta bergochdalbanor (vilket i och för sig inte är lögn). jag har haft många såna där felsägningar på senaste. "kan du ställa in kylen i frysen?" och sånt.

när jag pluggade lingvistik pratade vi om varför det blir sådär. antingen ligger orden "nära" varandra i hjärnan på nåt sätt, det finns en koppling mellan ordet man ska säga och det man säger istället. eller så plockar ens undermedvetna upp ord som man tänker i samma ögonblick som man ska säga något annat och säger det istället.
eller så är det nåt annat. man vet nog inte riktigt, det är mest teorier.

idag läste jag om personer som är synesteter, som ser bokstäver och ord som olika färger. en tjej jag hängde med i gymnasiet var det, jag kommer ihåg en mycket fascinerande fika vi hade när jag droppade ord och hon sa vilken färg de hade. jag visste inte att det hade ett namn då.
det är fascinerande att höra hur andra människor tänker på tid också, till exempelvis ett år. i mitt huvud är allt linjärt fast böjligt. året är som en liten skål med höjda kanter, många år är som en lång lina som böjer av vid 1990. och jag tittar liksom på det snett bakåt, över axeln. det är svårt att förklara men det går ihop perfekt i mitt huvud. om jag kunde måla som Yerka skulle ni fatta.

arbete

2009-04-01T18:32:00.005+02:00

idag har jag varit på arbetsmarknadsdag på handelshögskolan. det var lite utmattande, trots att det inte var så många utställare där. jag pratade lite med Naturskyddsföreningen, jag blev nämligen medlem igår. sen gick jag med i ett studiefackförbund också, man fick en gratisprenumeration på Arena och en påse med massa onödiga grejer i som jag tackade nej till. (det känns konstigt att de på en arbetsmarknadsdag för miljövetare fullständigt överöser en med grejer i plast och papper man på intet sätt behöver. godis, pennor, reflexer, suddgummin, block... men sen delade de ut påsar med ekologisk mat, det var väl mer ok.) jag träffade Kalle och hans franske kompis också och visade dem gratisfikat, de verkade tacksamma.
sen gick jag på stan en stund och en kille försökte få mig att byta elbolag. jag sa att jag var inneboende. det funkade skitbra, han gav upp direkt!
kan jag rekommendera.
annars skiner solen, min cykel funkar tiptop, jag har framkallat film i labbet och kommit över den värsta sommarångesten. jag ska jobba på byggvaruhuset i sommar igen såklart, jag kan ju inte tacka nej när de ringer och jag inte fått tummen ur att fixa nåt annat. men schemat är helt okej och jag kommer vara ledig mera än jobba så jag är rätt nöjd ändå. När det känns motigt tänker jag: "jobbet ger en möjlighet att utveckla sin fritid"
jag tror min pappa har sagt det nångång, han är experten på att hata sitt arbete.
fast jag hoppas jag slipper tänka så i min framtida karriär.

vår mm

2009-03-23T20:44:00.003+01:00

det känns lättare nu när det är vår, det erkänner jag. man kan cykla. och jag har en ny pluggkompis som heter fredrik, som också gillar att cykling. det är bra.
men det känns ändå som om rätt mycket av min tillvaro går ut på att gå omkring och känna mig otillräcklig och tänka på allt jag inte är bra på och allt jag skulle kunna göra istället för det jag gör osv.
JAG SKULLE KUNNAT SPELA I EN ORKESTER OM JAG INTE SLUTAT MED TVÄRFLÖJT NÄR JAG VAR 12.
typ.
helt meningslöst.
jag lyssnar rätt mycket på radio annars. och läser deckare. jag vill tro att det gör mig bildad men jag är tveksam. ida sa att hon måste läsa mer deckare så hon hade nåt att prata med tanterna på biblioteket om, så nu gör jag också det bara därför. jag ska inte prata med några tanter men jag kan ju prata med ida (hon har också gudrun sjödén-kläder). "nästan död man" av åke edwardson. jag har kommit till sidan 100. varför pratar folk i deckare alltid så kryptiskt och i korta meningar? varför är alla bittra och tänker på livet som en lång plågsam sorgesång? det överförs till mig, jag blir också bitter och börjar se på göteborg som en gansterstad där det alltid regnar och folk skjuter heroin i trappuppgångarna. så kanske det är men jag vet inget om det. förutom regnet då. fast just nu är ju göteborg ganska fint, det har varit fint väder ett tag och idag såg jag till och med en regnbåge.
jag och fredrik har bokat ett grupprum till imorgon där vi ska sitta med vår statistik, förhoppningsvis har det fönster. men man vet aldrig med grupprum, de kan ligga hur långt under marken som helst.

bad lunch

2009-03-21T20:52:00.001+01:00

vi åt på en så absurt dålig restaurang idag! de gjorde liksom allt fel. först blev de sura för att vi ville byta bord. sen serverade de avslagen cola och glömde ta in ett glas vatten istället, och sen fick vi mat som kan varit det värsta jag ätit. jag beställde svärdfisk med ratatouille och jag misstänker att de stekt den i 20 minuter på varje sida så den var som en seg äcklig fläskkotlett. det hade liksom upphört att vara fisk, jag vet inte vad det var. till och med JAG vet någorlunda hur fisk ska stekas, att nån som jobbar som restaurangkock inte gör det är fascinerande. sen när vi bad om notan hade de dessutom slagit in en maträtt för mycket. bingo! fast vi fick i alla fall gratis kaffe. men de borde i alla fall få gordon ramsay efter sig. ma cuisine hette de förresten, kyrkogatan 32 i göteborg, om ni vill prova.

gardener

2009-03-12T22:27:00.004+01:00

andreas och jag har varit ute och ätit god mat på Min bror och jag. Det var choklad och en ullfleecetröja från lundhags i det stora blå paketet, den var uppskattad eftersom det blev snöstorm i göteborg i eftermiddags. sen vi kom hem från restaurangen har jag varit upptagen med att vara arg på en busschaufför men jag tror jag ska lugna ner mig nu. jag ska ringa och ta ut allt på västtrafiks kundtjänst imorgon. sakligt och lugnt.
andreas har lagat min punka på cykeln som present. och jag fick ett par hörlurar. han e så bra.

egentligen förstår jag inte varför jag inte blev botaniker. eller nån som jobbar i handelsträdgård. varför ska jag sitta och modellera luftpaket i dator? fan. jag kan inte tänka mig nåt mer tillfredsställande än att gå omkring och se hur saker växer. plantera frön, sköta om dem, se hur de blir större, se hur det blommar, kanske skörda, förbereda för nästa säsong. tänk om man fick jobba i botaniska trädgården, eller i rosendals trädgård eller nåt. om jag fick leva om mitt liv skulle jag se till att nästla mig in där på nåt sätt. men jag får väl göra det till ett fritidsintresse istället. tänk om man kunde skaffa en kolonilott! fast jag vill nog ha en trädgård.
när ska jag få en trädgård? jag är ju fan snart 30 nu!

musiken mm

2009-03-11T22:09:00.006+01:00

jag fyller år imorgon. det är första gången i hela mitt liv jag inte spenderar min födelsedag i uppsala. man blir äldre och traditioner bryts. ett stort blått paket på posten har jag fått. jag ska öppna det till frukosten imorgon. i lördags skaffade jag spotify. två dagar efter att jag hörde ordet för första gången. en tjej skickade en inbjudan och jag hakade på. vet inte riktigt vad jag ska ha det till för mina datorhögtalare är kassa men det kan ju vara kul att lyssna på några way out west-band innan man lägger 1400 kr på biljetten. förra året missade jag ju allt som lovordades förutom neil young. jag har ju som vanligt svårt att lyssna på fler än tre artister åt gången. just nu är det talking heads, frida hyvönen och arcade fire. det har ju sett ut så ett tag nu. lite bruce springsteen också men annars är det rätt dött på musikfronten. idag pratade jag med en kille i min klass om WoW och kände mig lite dum när jag inte visste hälften av banden han nämnde. folk som är lite musiknördar tror ju gärna att jag också är sån när jag säger att jag gillar arcade fire. men jag kan ungefär lika lite om musik som de som köper absolute music-skivor, det är bara det att min smak är lite mer nischad. wilco visste jag, de började jag lyssna på innan 2005 när min musikupptäckarglädje dog, sedan dess har jag hängt fast vid dem jag kände till då. och om jag upptäcker nåt nytt så är det egentligen inte det alls, för jag går bakåt i tiden, upptäcker äldre och äldre band. häromdagen lyssnade jag minsann på lasse dahlqvist.

det kanske var elakt att säga att de som köper absolute-skivor inte kan nåt om musik förresten. vad vet jag om det. de kanske har världens kunskap, fast bara om hitlåtarna. verkar visserligen lite tråkigt. hur många absolute-skivor finns det egentligen? vi diskuterade det i lördags. jag har nummer 16 nånstans hemma hos mamma och pappa. "go west" med pet shop boys var med på den minns jag. sjukt bra.

inställt

2009-03-02T21:27:00.002+01:00

Idag kom jag till institutionen kl 9 med ryggsäcken full av äpplen och matlådor och smörgåsar, för vi hade heldag till kl 17, bara för att mötas av beskedet "Läraren sjuk, det är inställt".
Det var dubbla känslor. Glad för en extra lång helg, sur för jag var så abnormt trött i morse. Det kändes som att släpa sig upp ur ett stor svart hål. Och så regnade det. Elin, Maria och jag gick hem till Maria och räknade, och drack kaffe. Eller jag drack te då för jag har ju slutat med kaffe (gnäll). Marias lägenhet lutar. Det är sånt där gammalt hus i Linnéstan med 3,5 meter i takhöjd och stuckatur och från rummet in till köket går man i nerförsbacke. Det syns inte när man tittar på det men jag höll på att dunsa in i hennes klädskåp varje gång jag gick från toaletten till köket bara för det extra gravitationsarbetet. Hon som äger den betalade 1,6 miljoner. För en skev lägenhet på 30 kvm!

Vid 16-tiden gick vi och köpte varsin semla på Hemköp. Ett misstag tyvärr, bullen var torr och grädden för mycket sockrad. Och snålt med mandelmassa. Fast åt upp gjorde vi ändå. Och all matsäck jag hade gick åt också. Beviset på att man jobbat hårt.

idag torsdag

2009-02-26T16:42:00.003+01:00

Började kl 8 imorse och regnet öste ner. Det har inte regnat så mycket på länge så det kändes ovant. Sånt där aggressivt regn från alla håll och kanter som gör allt utom huvudet genomblött om man har paraply. Varför har man paraply? Det funkar ju inte.
Har försökt räkna sen jag kom hem men det går skitdåligt. Jag hatar att sitta och stirra på ett tal i två och en halv timme och bara inte förstå hur det ska lösas. Varje gång jag går upp och tar en paus tror jag att det ska ske nåt mirakel när jag kommer tillbaka men det händer inte. Jag är fast där jag började. Suttit och bläddrat i gamla matteböcker också men det har inte hjälpt.

Nu kom Andreas hem och jag måste tyvärr meddela att jag är tjurig. Snart ska jag iväg på spinning och det är bra. Det enda dumma med spinning är att ryggen blir stel och knakig som ett gammalt träd efter ett tag. Men nu har jag börjat gå på yogapass också så det ska nog ordna sig.
UÄK. Varför är min hjärna så inkapabel? Varför klarar jag inte av att räkna det här? Det är ju bara lite exponentialfunktioner, inget jag inte gjort förut. Och ingen har jag att fråga. Gnäll.
Och just ja, så fick jag ett mail från pappa:
"Hej Anna-Karin. Vi har varit på Knutby-pjäsen. Bli aldrig religiös, JAG SÄGER BARA DET!"

L-U-G-N

2009-02-23T11:27:00.003+01:00

Idag ska jag träffa en studievägledare och prata om min framtid. Eller i alla fall vad jag ska söka för kurser till hösten. Jag har bestämt att jag inte ska läsa miljökemi den här terminen eftersom det betyder att jag kommer läsa 200% och jag orkar bara inte. Vad är det för mening egentligen? Jag har redan fått magkatarr efter pappas hjärtinfarkt och allt annat jag gått och stressat upp mig för den här terminen, och jag vill inte att det ska bli kroniskt. Det vore faktiskt jättehemskt. Jag saknar att dricka kaffe.

Jag ska lugna ner mig lite. Säger jag IGEN. Men magkatarr är faktiskt skitjobbigt, jag har mått illa varje dag i tre veckor (och trott att jag varit gravid ungefär 20 gånger), och igår på jobbet fick jag ont i bröstkorgen på ett obehagligt sätt, nästan som jag hade ont i hjärtat. Och magkatarr KAN förväxlas med hjärtproblem, det fick jag lära mig av att pappa två dagar efter han kommit hem från sjukhuset tog två nitroglycerintabletter och nästan tuppade av, för det var inte alls nån ny infarkt, bara lite sura uppstötningar, orsakade av hjärtmedicinen han fått. Ironiskt. Ambulans till sjukhuset igen. Och nu har jag fått samma grej. Inte hjärtinfarkt då som tur är. Det vore ju tragiskt vid 25 års ålder.

vertebrat med skrivkramp

2009-02-18T16:34:00.001+01:00

Nu ska jag skriva en litteraturuppgift om vertebratskelettets utveckling.
Nu skriver jag blogg istället.
Nu kollar jag min facebook. (Åhh tre personer har kommenterat mina foton.)

VERTEBRATSKELETTETS UTVECKLING
De mest signifikanta skillnaden mellan vattenlevande och landlevande ryggradsdjur är deras skulder- och bäckengördel. Hos oss sitter skuldrorna löst, men bäckenet fast, hos fiskar är det tvärtom. Så!
1-2 sidor skulle det visst vara.
Landlevande djurs extremiteter är längre och rörligare. Deras skelett är en större del av kroppstyngden, därför att de lever på land och luften inte hjälper dem bära sin kropp såsom vattnet gör. Människan kan gå upprätt därför att hennes bäcken är "upprätat" och bredare än tex ett kattdjurs. Jepp.

Jag vet inte vad jag ska skriva!
Jag har förlorat min skrivarådra. Förr i tiden (gymnasiet och tidigare) kunde jag skriva en sån här grej på en halvtimme. Jag bara satte mig ner och orden flödade. Nu för tiden måste jag stanna upp, fundera på formuleringar och tänka på ordval. Ibland kommer jag inte ens på ord själv utan måste ta böcker till hjälp. Det är ytterst irriterande. Hur ska jag nånsin kunna skriva en avhandling? Inte för att det är aktuellt direkt men ÄNDÅ.

kedjereaktion

2009-02-02T20:56:00.003+01:00

Till slut har jag börjat märka av finanskrisen!

1. Det är tydligen KRIS på mitt jobb. Går det inte bättre inom två månader kommer de börja varsla. Vi måste göra ALLT nu!!! KRÄNGA BRÄDER, PRACKA KUNDKORT! Suck. Jag jobbade i byggen där killarna skvallrade värre än ett syjuntamöte. Lennie sa många absurda saker (bland annat "ja då jävlar, då drog jag ner byxena och tog fram baseball-träet!") och Simon satt och dissade först företaget, sedan hela vårt ekonomiska system, medan han åt sjukt salt ciabattabröd som han själv bakat kvällen före. Det var en mycket underlig helg. Men ganska rolig.

2. Jag lämnade in min cykel på service idag kl 10.00. Ungefär två timmar senare ringer cykelaffären till mig och meddelar att kedjan och bromsklossarna behöver bytas. "Ehh va??" säger jag, för jag köpte den ny för inte ens ett år sen. "Ja de är slitna!" säger cykelkillen. "HUR?" vill jag fråga men han drar igång om att bromsar, kedja och däck slits som mest på cyklar och de behöver man byta regelbundet osv. "Okej men gör inte det!!" säger jag nästan lite desperat, jag får för mig att han står där beredd med skiftnyckeln, och vid minsta antydan till tveksamhet från min sida kommer han skruva av den i ett handtag för att sedan debitera mig 1000 spänn för besväret. Så är det alltid med den cykelaffären. Minst 500 kostar det oavsett vafan de gör.

De på cykelaffären känner säkert också av de kärvare tiderna. De har säkert också fått order om "sälja sälja sälja!". Och så kommer det in en dum tjej och ska serva sin cykel. Passa på att inbilla henne att hon behöver nya reservdelar! Kedjan är ju så smutsig och sliten så den praktiskt taget FALLER I BITAR. Hur gammal den är har ju ingen betydelse! Kan ju lika gärna byta hela rasket. Och bromsarna, funkar ju inte alls! Behöver bytas! Och däcken, JÄTTESLITNA. Går ju inte att cykla med dem! Förresten, ska du inte ta och köpa en ny cykel när vi ändå håller på? Den är ju faktiskt 10 månader! Alla proffs köper ny cykel varje år!

Nu kändes det som jag skrivit det här förut. Det har jag nog också. Det är mitt vanliga krig med cykelaffären. Förra gången skulle jag ju köpa ett nytt hjul och de försökte lura i mig att mitt gamla var i klass med ett för 850 spänn. Jag hatar dem egentligen, jag köpte bara min cykel där för att de ligger så nära och jag fick serviceavtal på 2 år på köpet. Nu inser jag vad serviceavtal innebär. Det innebär att de hittar en jävla massa fel på cykeln som de sedan "reparerar" och kräver skitmycket pengar för, så det som skulle bli gratis istället kostar 500 spänn åt gången. FAN TA DEM.

Jag hatar säljtekniker, merförsäljning, stamkundskort, och allt som går ut på att ta folks pengar och få dem att tro att de vinner nåt på det, och jag ger Simon rätt: Det här ekonomiska systemet är SKIT.

freda

2009-01-23T16:56:00.002+01:00

Det är fredag och vi hade bara lektion till tolv. En dödstråkig kille från kemi pratade om olika undersökningsmetoder. Jag lyssnade och antecknade med mina nyinköpta färgpennor, var för en gångs skull pigg. Vår statistiklärare, som annars är den bästa föreläsaren vi har just nu, har tyvärr alldeles för sövande röst. Det är nånting med hur hon uttalar ord. Hon har samma effekt på mig som Susanne Ljung. Jag vill bara sätta mig i nån soffa och blunda. Det går ju tyvärr inte ihop med statistiken i övrigt. Jag har inte köpt boken heller så jag kan inte plugga på egen hand. En kvinna i Skellefteå ska skicka den till mig, jag hoppas för guds skull att hon inte lurar mig.

Jag bestämde mig för att gå hem från skolan idag, för jag känner mig hopplöst otränad just nu. Det tog ungefär en timme. När jag var på berget ovanför Chalmers kom en man i elrullstol nedrullande för en gata och började prata med mig. Jag kände igen honom för han är jämt på Chalmersbiblioteket och jag har aldrig förstått riktigt vad han gör där. Han följde med mig en bit på vägen och visade en trappa ner för berget. Han frågade vad jag pluggade och sa att han höll på att skriva en övningbok till elektrokemi, det var därför han brukade sitta på biblioteket. När vi skildes åt tryckte han min hand och sa att ödet fört oss samman. Jag sa att vi kanske ses på biblioteket.

Sen gick jag hem och drack kaffe och skrev rent mina statistikanteckningar. Filmfestivalen börjar idag och för en gångs skull känns det som om jag har hur mycket tid och pengar som helst.

frida

2009-01-22T20:57:00.001+01:00

skunklitteratur

2009-01-20T22:20:00.003+01:00

Martina Lowden och jag är födda samma år. Det förvånar mig inte ett dugg. Hennes roman är som alla skunkdagböcker jag brukade läsa under gymnasiet, inklusive min egen, fast språkligt sett förstås lite mer sofistikerad. Men den är 628 sidor lång! Det är 3 år skunkdagbok! Kommer jag orka? Jag har ju läst så många romaner om överklasspersoner i England just nu (Jane Austen och Evelyn Waugh) så jag kanske får ha en jämnare övergång. Fast egentligen:

"Men kanhända ni hade haft överseende med mina försyndelser om inte er stolthet hade sårats genom min ärliga bekännelse av de betänkligheter som länge har hindrat mig från att fatta ett bestämt beslut."

eller

"Jag hatar Kahnemans prospektteori, och då i synnerhet lagen om den avtagande gränsnyttan. Den är säkert korrekt men det gör den inte mindre vedervärdig."

Obegripligt som obegripligt. JAG hatar att läsa nåt jag inte fattar nåt av. Med Austen kan man läsa långsammare bara. Med Martina Lowden räcker inte det. Hon påminner om en tjej med 170 i IQ vars skunkdagbok jag brukade läsa bara för att sedan känna mig dum och oinspirerad, dels för att jag aldrig skulle kunna kläcka ur mig såna kvickheter, dels för att jag inte alltid fattade dem. Jag blir rädd när folk har koll på både naturlagar och litteraturvetenskap. Det är obehagligt för själv kan jag bara koncentrera mig på en sak i taget.

Men! Igår vann vi i alla fall veckans pubquiz på Rose and Crown! På två utslagsfrågor! Vi vann ett presentkort på 200 kr som vi var tvungna att komma tillbaka för att använda. Förstås. Synd bara att vi nästan bestämt att vi aldrig skulle gå dit mer för att människor som går ut på Avenyn är så jävla läskiga. De som satt vid bordet bredvid oss under quizet deltog inte och när vi hyssjade åt dem för att höra vad quizkillen sa blev de förbannade och killen i sällskapet sa jättehögt: "Jävla SECOND HAND-folk! Jag TÅL dem inte!" Sen gjorde gliringar åt vårt håll hela kvällen och pratade högt bara för att störa men sen vann vi och quizledaren var jättetrevlig så vi kom över det. Men jag tycker folk är så underliga ibland. Jag tappar liksom hoppet om mänskligheten när folk beter sig så. Och second hand-folk, vad är det???

Jag tror jag blev lite extra nerslagen av hela grejen för en annan konstig sak hände i söndags när Andreas och jag skulle gå över Mölndalsvägen. En Volvo svängde så den nästan körde på oss på övergångsstället och när han åkte förbi knackade Andreas på rutan. Då tvärnitade gubben, for ut och skrek:
"VAFAN håller ni på med???"
"Vi har grönt! Du har väjningsplikt!" ropade vi.
"JAMEN VAFAAAN!" skrek han och betedde sig allmänt som en jävla imbecill fast det var HAN som gjorde fel. Det som stör mig mest är att han säkert åkte hem till sin fru sen och var jätteupprörd och sa "Det var en jävla LIGIST som nästan slog sönder bilen! Folk är inte kloka!".
Sjukt störigt.

verles gammelskog!

2009-01-11T21:08:00.004+01:00

Här är en grej som jag tror är jätteviktig. I Sverige idag finns nästan ingen skog som inte är planterad. Det är tråkigt för oss och för biologisk mångfald är det katastrof. Det är enormt stor skillnad på en skog som är planterad jämfört med en som sköter sig själv, där successionen får ha sin gång och alla träd är olika stora, gamla och tillåts falla och murkna när tiden är inne. Om ni har varit i en riktig urskog någon gång så vet ni. Om vi hugger ner all skog som är så gammal kommer vi aldrig att få uppleva något annat än granplanteringar så länge vi lever.

Det finns ett 82 hektar stort gammelskogsområde i Ale kommun som en stiftelse håller på att samla in pengar till att rädda. Om skogen inte köps upp innan den 19 mars 2009 kommer den huggas ner omgående. Det blir kalhygge och granplantering av alltihop.

DU KAN HJÄLPA TILL!

Gå in på http://www.ettklickforskogen.se varje dag och klicka på sponsorknappen (lägg till sidan som startsida!). Då räddar du några kvadratdecimeter skog. Du kan också köpa träd eller på andra sätt bidra med pengar.
Säg till alla du känner att göra likadant! Det är viktigt!

sjuk mm

2009-01-06T15:17:00.004+01:00

Morr. Jag är inte alls i form. Har hasat omkring här hemma i mina långkalsonger hela dagen och inte ätit nåt förutom frukost och en apelsin, samt nästan ett helt paket Fisherman’s friend. Andreas är iväg nånstans och plitar på sin uppsats, trots att terminen inte ens börjat än, jag önskar jag också kunde hitta disciplinen. Har i och för sig läst en del men knappast så mycket som krävs. Jag har TVÅ tentor nästa vecka, TVÅ! Har ingen annan att skylla än mig själv. Men det är tur för mig att jag är sjuk för annars skulle jag aldrig klarat av att sitta hemma och plugga. Igår var vi på pubquiz på Sejdeln och det slutade med att vårt lag fick 13 rätt av 25 och att jag sedan tappade rösten och de andra fick sitta och luta sig fram över bordet som lomhörda åldringar så fort jag skulle säga nåt. Sen hostade jag hela natten och imorse kom det upp en slemklump i storlek av en halv golfboll. Antar att det bara är början. Det är vidrigt. Och jag är så trött på Fisherman’s friend.

En annan irriterande grej: I mitt bibliotekslånade ex av ”En förlorad värld” som jag äntligen har fått tag på nu när jag inte har tid att läsa den (men det gör jag ändå) fattas sidan 89-90. Det värsta som kan hända en bok om jag får säga mitt. Trycket i den utgåvan är så litet också att det är ju nästan som att förlora tre sidor i en vanlig bok.

Och justja, varför är Evelyn Waugh en MAN? Jag misstänkte det redan de första sidorna, för kvinnliga författare på 40-talet brukar inte skriva ingående beskrivningar av arméliv på det sättet, men jag hade tyckt det varit rätt coolt. Nåja, än en gång visar det sig hur lite koll jag har på litteraturen. Evelyn Waugh är ju tydligen namnet som den där knäppa hotellbruden i ”Lost in Translation” checkar in under, och det är det som är poängen med hela den scenen, att namnet tillhör en man. 4 år senare fattar jag vem det handlar om. TADA!

darcy

2008-12-30T19:38:00.003+01:00

Nu har jag firat jul och är hemma i Göteborg igen.
Tre julkort i brevlådan, ett från min kusin, ett från Jenni och ett från en gymnasiekompis. Vad ÄR detta? Jag skickar över 20 julkort varje år till alla släktingar jag kan komma på men ändå får jag inga tillbaka. Alla mina fastrar, farbröder och morbröder och nästan alla kusiner får. Hur många år tar det för en faster att räkna in en i julkortsskaran? Lång tid uppenbarligen, har hållit på sen jag var 20.
Snart är det 2009 och jag fyller 26 år. Det är ju Vansinnigt.
Jag fick en sovsäck i julklapp och en helt sjukt fin islandströja som mamma stickat. Jag blir förundrad över henne ibland. Vilka skills hon har som jag inte ärvt! Det händer rätt ofta faktiskt att jag hittar jättefina saker hemma som det visar sig att hon gjort. En ljusblå barnkofta med tillhörande mössa: "Åhh titta får du se, den här stickade jag första året i slöjden!" (=9 år gammal) Ens händer känns minst sagt odugliga i hennes sällskap. MEN! Loppet är inte kört ännu. Jag har virkat min livs första grytlapp, startade på juldagen, inspirerad av islandströjan som jag blev.
Jag har också blivit helt såld på Jane Austen och engelska kostymdramer efter att jag hittade "Stolthet och fördom", alltså BBC-serien, på dvd hemma. Har väl alltid varit lite lagd åt det hållet kanske (varför???) men nu nådde det oanade höjder, var jag tvungen att sträcktitta och fick med mig mamma som blev besviken när hon förstod att det bara var sex avsnitt och att serien inte skulle fortsätta efter att Mr Darcy och Elizabeth slutligen gift sig och till och med kysst varandra.
Imorgon firar vi nyår på Pustervik.
Gott nytt år!

blekt

2008-12-17T21:15:00.003+01:00

Åh jag tror inte jag har sett dagsljus på en vecka nu. Det var möjligen lite sol när vi klev av bussen i Skara i lördags men sen dess har det varit mörkt. Och det här ska vara Sveriges framsida. SVERIGES FRAMSTJÄRT tänker jag ibland. Framstjärt är ett hemskt ord, men jag räds inte. Jag vet inte riktigt varför jag står ut här. Större delen av året regnar det eller är mulet. Och skulle det för en gångs skull vara en vacker vinterdag kan man ge sig fan på att det är inversion. En kvarts promenad och grattis du har utvecklat astma!

Institutionen där vi har våra lektioner har knappt några sidofönster heller utan det enda dagsljuset som kommer in sipprar in från små smala takfönster. Och det är inte ens nåt ljus! Klockan 14.00 och det känns som skymning?! På rasterna envisas mina klasskamrater att stå och hänga i det mörkaste hörnet i korridoren, drickandes sitt medhavda termoskaffe. Igår när jag gick ifrån dem en stund, in på toaletten och såg mig i spegeln fick jag nästan en chock. Jag såg ut som ett blekt djur som fått en stark lampa i ansiktet. Huden blåaktig under ögonen, nästan genomskinlig. Inga sommarfräknar kvar, bara vit hud och nån enstaka finne. Dessutom note to self: GÅ OCH KLIPP DIG. SNARAST.

Tur att det är jul snart så man kan moffa i sig choklad och dränka sina sorger i julmust.
Hej!

en förlorad värld

2008-12-14T21:21:00.002+01:00

Okej, alltså boken, av Evelyn Waugh.
Vi bestämde den i bokcirkeln innan vi visste att den var praktiskt taget omöjlig att få tag på, slut på förlaget och evighetskö på biblioteket.
På akademibokhandeln upplyste en snäsig kvinna mig om att bara för att den fanns i deras söksystem på internet betyder inte det att de har den inne (NEHE men skriv det på hemsidan då!).
Jag hinner inte få den hemskickad innan jul om jag beställer från nätet och springa runt i antikvariat har jag inte tid med. Frågade på ett ställe i förra veckan men det blev så fånigt.
"Ursäkta, jag letar efter en förlorad värld. Har ni den?"

kanon

2008-12-07T21:29:00.004+01:00

Det är bra att träffa folk med samma referensramar ibland. Där man inte behöver förklara massa saker om hur man tror att världen förhåller sig. De är väl de personerna som är ens vänner. Jag träffade några av mina vänner idag, det var trevligt. De personerna jag träffar mest om dagarna är inte riktigt mina vänner, tyvärr. De har andra ramar. En kille i min klass har aldrig åkt tåg i hela sitt liv. När vi åkte på exkursionsvecka till Strömstad i oktober var hans premiärtur. Och han hade aldrig ätit ädelost heller. I onsdags pratade han om vilken chock det var när hans mamma presenterade pepparkakor med Saint Agur på. Det var det vidrigaste han ätit sa han. Okej han är bara 21. Men det är så fascinerande. Han blir liksom provocerad av att folk pratar bohusländska för "det låter ju helknäppt" och så är han själv född på Hisingen. Det är väldigt lätt att komma på sig själv med "jaja unge man"-attityd i hans sällskap, men jag försöker bita mig i tungan. Sån vill jag verkligen inte vara, för jag är ingen brunn av visdom själv direkt.
Men när man hängt i hans och andras sällskap i en vecka är det så SKÖNT att träffa folk som man slipper förklara allting för från scratch. Slipper leverera sammanfattningar av sig själv hela tiden. Det är som att få hoppa över grundnivån i ett spel man måste gå igenom varje dag. Den jobbiga biten är redan avklarad. De känner en redan. De skiter i vad man har på sig och om ens hår är rufsigt. Jag vet att de vet hur man åker tåg och att man kan ha ädelost på pepparkakor. Det känns bra. Vi kan gå på livets frågor direkt. Vilka iofs idag mest handlade om hur jävla jobbigt det är att cykla i Gbg. Om man kan ta upp ett mjölkpaket från golvet med tänderna och hur man leker tjipp-leken. Vad ordet "pretto" egentligen betyder och huruvida det används fel. Vad vi ska göra på nyår. Om litteraturkanon är en bra grej för skolan. Och massa mer. Så trevligt. Så bra med människor man gillar!

lördagkväll

2008-11-29T22:22:00.005+01:00

när man inte har nån annan person i lägenheten som rör sig och därmed påminner en om vad klockan är, händer det mycket lätt att man fastnar i meningslöst myspace-hattande. man tittar på små band från skara som alla är kompisar med varann och till slut har man lyssnat igenom hela dess repertoar, hur det är att växa upp on the swedish countryside.
sen surfar man in på youtube och kollar på talking heads-videor i en halvtimme. avslutar med ett par rundor tetris sprint. sen går man och lägger sig, i känslan av att försakat sin lördagkväll.
och justja, innan man gjorde allt det här åt man mat från igår som man stekte med zuccini som man glömde salta och sen tittade man på "nytt läge" på tv3.
försakad lördagkväll. men det gör inget.

band

2008-11-19T19:17:00.009+01:00

Moa la upp en Radioheadvideo på sin blogg. Inte helt osökt fick den mig att tänka på Radiohead och att jag har en del skivor av dem. Jag såg dem även live i Globen år 2001. Var där med en kille som jag skulle bli tillsammans med sen, de var hans favoritband. De var inte mitt favoritband (jag minns inte vilket det var, kanske Pulp) men jag gillade dem också. Den här killen var från Göteborg och jag är glad över att han gjorde slut med mig sen, trots att jag då satt och grät i fyra timmar på tåget hem och mamma trodde jag skulle ta livet av mig (tills hon blev arg och sa: ”gaska upp dig, det är ju bara en KILLE!”). Den här killen gillade politik och tyckte att Radiohead-intervjuer var tråkiga eftersom de alltid blev tillfrågade bara om musiken, när det fanns massa intressant att fråga om deras politiska engagemang. Om han skulle göra en intervju med dem skulle han minsann BARA fråga om politik. Nåt år efter den där Radiohead-konserten läste jag att Thom Yorke gnällde över att journalister aldrig frågade dem om musik längre, allting handlade om deras politiska åsikter. Då flinade jag lite skadeglatt för mig själv, den enda hämnden jag tagit för den där gråtresan hem.

Och ja, jag hittade en bild på Beck från 2008! Hade nästan glömt bort att han fanns. Konstigt, för det var nära kändisförälskelse från min sida. Har skivor med honom också som jag aldrig lyssnar på. Han är fortfarande snygg, men hur han låter vet jag inte.

Trött, tyst och surt hav

2008-11-16T18:21:00.005+01:00

Jag har varit på marinbiologikurs med fältbiologerna i helgen.
Det var roligt och ledsamt på samma gång.
Roligt att göra nåt annat, se havet, åka ut med forskarbåt och bottenskrapa, få saltvatten i ansiktet, kolla på roliga djur. Hänga med trevliga människor och leka namnlekar.

Ledsamt för att havet mår skit rent ut sagt. Vi människor beter sig som svin mot det och de stackars organismer som lever där. Havsförsurning, bottendöd, utfiskning, sopkontinenter, oljeutsläpp... Det mesta av den skit vi dumpar hamnar förr eller senare där.

Ahh det är så ledsamt. Och Bohuslän som är så fint! Kan de inte bara bygga ut bohusbanan med dubbelspår istället för den där älvtunneln (jag är fortfarande sjukt pissed på den och den helt obefintliga debatten om vad den egentligen kommer innebära för Göteborg) som bara kommer få folk att köra ännu mer bil och släppa ut mer koldioxid som i sin tur kommer bidra ännu mer till havsförsurningen och göra att mina barnbarn inte kommer hitta några krabbor och sjöstjärnor när de badar på somrarna. Fan! Ledsamt.

kopieringsanden

2008-11-12T21:36:00.003+01:00

Det är faktiskt ganska svårt att leva i november. Allt jag gör, det är som att röra sig i gröt. Det går långsamt och är jättejobbigt. Jag skulle kopiera lite på biblioteket. Gick åt helvete. Sju sidor gick åt bara av att försöka få ordning på maskinen som envisades med att äta upp pappren. Jag brukar ha god hand med kopieringsapparater men den här var de andras elaka kusin tror jag. Jag blev så störd. Jag skulle ju bara kopiera lite på lunchen. Jag har kopierat saker på mindre tid än en lunch förut. Som tur var för mitt humör hittade jag ett onamnat kopieringskort med 83 markeringar på och dessutom kom det en rolig gubbe från ingenstans och började hjälpa mig med den kärvande maskinen. Jag fick nästan för mig att han var kopieringsanden, för så fort jag rörde frontluckan på kopiatorn rusade han fram från bakom en pelare och ropade "Har det fastnat papper?". Sedan undersökte vi alla luckor, samtidigt som han skrockade "jaha, jaha det här var konstigt" och förmanade mig att inte peta för mycket på tonerkassetten, jag kunde få cancer. Till slut löste vi det och han försvann igen, nästan lika snabbt som han kom. Fast jag kunde inte kopiera i alla fall, den uppslagna boken var större än ett A3 visade det sig. Den väger 2,5 kilo och nu måste jag cykla runt med den när jag ska plugga nån annanstans än hemma. November. Som grööööt säger jag.

Teliospor

2008-11-08T21:55:00.003+01:00

AHHH. Jag pluggar så mycket. Jag pluggar så SJUKT mycket. Det är Ylva och Sofia och Systematikkursen som driver mig till det. Igår kom jag hem vid halv tolv på kvällen och blev alldeles förfärad, för jag fick för mig att jag missat min sovcykel och inte skulle kunna varva ner. Men jag däckade direkt. Och idag hade vi lab till 16.30. Lördagslab och söndagstenta. Mööh. Men det är så schysst att ha bra pluggkamrater, det underlättar extremt mycket och gör att jag inte lider alls. Allting bara ordnar upp sig av sig själv i huvudet när man har bra människor att resonera med. Man märker att det är bra pluggmänniskor man har när trötthetsindikatorn är extremt fnissande. Då kan man lika bra packa ihop och dra hem men det är så trevligt att skratta när man är trött istället för att bara sitta och gäspa och deppa över att man inte lärt sig nåt. Vi skrattade väldigt mycket åt att sporsamlingarna i ett stadium i en rostsvamps livscykel hette Telia (precis som telefonbolaget, HAHA). Då var vi trötta. Teet, mackorna och chokladbollarna slut. Vetenskapliga namn flimrade framför ögonen. Jag drömmer drömmar om hur jag slår upp namn efter namn i en jättestor uppslagsbok, det är inga mardrömmar, de är bara ganska enformiga och konstiga. Jag ser fram emot att skriva tentan imorgon så jag kan plugga normalt igen.
Mot en lite lugnare vecka.

grovsopa!

2008-11-03T11:50:00.004+01:00

Igår skulle vi lämna en kartong och hämta nya kompostpåsar i grovsoprummet. Då hade nån jävla idiot kastat in hela sitt bohag där, allt från kökssoffor till lådor med kläder till resväskor till kontorsstolar. Ovanpå pallen med kompostpåsar låg det typ fjorton hyllplan, ett soffbord, tre resväskor och en halv blomkruka. Man kunde knappt ens gå in. Vad är det för jävla människor som bor här, jag fattar inte? Varför gör man så? Om man har så sjukt mycket grejer man behöver bli av med skaffar man väl en container eller hyr en lastbil och kör bort det? Sånt här får mig nästan att tappa tron på mänskligheten. DET ÄR SÅNT HÄR SOM BIDRAR TILL VÅR UNDERGÅNG fattar ni inte det?
Nej jag överdriver inte! Den här ego-attityden. Maximera sin egen nytta. Låta andra ta hand om all skit. För det är faktiskt inte så att grovsoprummet äter upp det som ställs in där. NÄÄÄ. Det kommer sopgubbar från Renova och tömmer det i olika omgångar och kör avfallet till sopstationen. De kommer nog inte bli så glada när de får se det här. Kanske klagar de hos hyresvärden, kanske hyresvärden måste ta bort grovsoprummet om fler såna här saker händer? Till det sämre för alla oss andra. Tragedy of the commons, all over again.

25 och fegare än nånsin

2008-10-28T17:51:00.003+01:00

Det är kolmörkt ute. Jag ska snart cykla iväg till Mina och bokcirkeln. På vägen ska jag hämta min Adlibris-beställning på Tempo. Jag funderar på att åka på marinbiologikurs med fältbiologerna i november och strunta i sittningen som jag haft sån ångest för. Jag måste bli modigare. Jag måste börja göra saker som jag tycker verkar roligt men som min egna feghet sätter stopp för. Jag behöver inte göra saker bara för att alla andra gör dem. Jag kan göra saker som ingen annan jag känner gör. Det spelar ingen roll om jag är utanför ibland. Jag måste börja inse det. Om jag gör det, åker till Tjärnö och lär mig om havet, köper ett headset så jag kan ringa Ina på Skype ibland, ser till att träna regelbundet, och ser till att träffa folk jag verkligen gillar, då ska jag nog ta mig ur det här.

Djupa andetag. Allt blir bättre.

hedserien

2008-10-21T18:08:00.004+02:00

Det har varit deppigt ett tag nu.
Vädret blir november, jag har tenta på tenta, dränks i pluggande, namn på mossor, blombeståndsdelar och mikrofauna. Men det är självvalt och på ett sätt gillar jag det ju också. Jag vill lära mig såna här saker.
Idag var vi ute i Sandsjö backa och kollade på landskapstyper och jordprofiler. Borrade torv i en mosse. Och btw: en kille var klädd i vita seglarskor (!) och burberry-rutiga byxor. Han har haft samma outfit på alla exkursioner så jag antar att det är hans uppfattning om utekläder. I fart in your general direction you lousy so-called-biologist! Vädret var alltså SPÖREGN och vi ska ut i skogen och borra TORV och torv finns på MOSSAR vilket är lika med KÄRR vilket är lika med BLÖTT och dessutom har det redan regnat i en vecka och skogen är sumpig, vita skinnskor är big no-no såvida ens hjärna inte är av trä eller nåt. Jag vet inte var den här killens förnuft är och jag fattar absolut inte varför han envisas med att bli biolog när han uppenbarligen inte alls vill inse att han måste klä sig i Haglöfs om han ska lyckas. Handels klädkod funkar bara i stan! Han kan väl åtminstone investera i ett par gummistövlar?
Nåja. Han lär sig kanske den hårda skolan. Har ju inte funkat för honom hittills men torvmossen kanske gjorde susen. Det får jag veta imorgon!
Höres.

dricka kaffe, plugga fyla

2008-10-02T11:35:00.011+02:00

Jag har tenta imorgon och har drabbats av den sedvanliga "det är ingen idé längre"-känslan. Inte för att det känns hopplöst, jag tror det kommer gå ganska bra, men det är bara det att jag har pluggat hela veckan och jag har börjat tröttna. Det känns som jag kan det och om jag inte gör det så gör jag väl inte det då. Jag vill göra andra saker nu. Läsa en skönlitterär bok till exempel. Vi bestämde "Trasdockan" av Christine Falkenland på bokcirkeln igår. Jag vet inte vad den handlar om och hade aldrig hört talas om henne.

Jag är så hopplöst utanför den litterära världen. Ibland när jag pratar med Ida, min bibliotekarievän, känner jag mig som en imbecill. Jag läser ju, men har absolut ingen koll på författare eller när de kommer ut med nya böcker. Den senaste boken jag läste var "Små citroner gula" av Kajsa Ingemarsson, för jag hittade den på en bokbytardag jag var på, och när jag jobbade på Landvetter i pocketaffären ibland var det den mest sålda boken, den låg på topplistan i ett år eller nåt. Efter fyra minuter hade jag listat ut plotten och jag läste den under tre toabesök typ. Det var ju inte den bästa bok jag läst direkt, men jag fattar varför den blivit poppis. Den var inte så chiclit-stereotyp som Marian Keyes, för att huvudpersonen inte är lika tjejig, men ingridienserna finns ju. Gillar inte titeln alls, och blev ännu mer avig när det visade sig vara titeln på en restaurang. För att gå på om restaurangnamn är det ungefär lika innovativt som "Restaurang Frågetecknet" här i Göteborg, varje gång jag går förbi där tänker jag bara "Varför???" (men det kanske är det som är meningen). "Små citroner gula" däremot, det gör anspråk på att vara lite gulligt på nåt sätt, och jag gillar inte när man sätter adjektivet efter substantivet på det där sättet. Kunde lika bra hetat "Små ulliga gulliga gula citroner" i så fall. Eller "Den gula citronen", fast då blir det kanske husmanskost à la "Restaurang Räkan". Äsch. Helt enkelt: Jag skulle aldrig döpa en restaurang till "Små citroner gula" och ingen annan borde göra det heller (och ingen kommer förhoppningsvis göra det nu när det finns en bok som heter så).

Jag hittade "Tätt intill dagarna" av Mustafa Can på den där bokbytardagen också, så den ska jag läsa vid tillfälle. Men jag har ju fan ingen tid! Jag har dessutom gått med i en fotoförening, ska framkalla filmerna som legat i en plastpåse i kylskåpet sen 2005 är det tänkt. Det är fantastiskt initiativrikt av mig tycker jag. Jag försöker verkligen skaffa mig fritidsintressen utöver att plugga fyla och dricka kaffe. Vi får väl se hur det går. Jag kanske blir som resten av de där medlemmarna i fotoföreningen som presenterade sig på årsmötet med "ja det är jag som är sekreterare här, men jag har inte varit i mörkrummet sen jag fick barn. Hrmm ja de är ju i skolåldern nu". Hoppas inte, för jag behöver göra nåt annat ibland.

städer

2008-09-24T17:41:00.008+02:00

Jag var i Lund i helgen. Det fick mig att tänka på städer. Lund är trevligt. I många fall mycket trevligare än Göteborg, men det är väldigt studentikost, och det orkar jag inte riktigt ibland. Det är en stad som kanske inte ger en så mycket om man inte är akademiker. Eller? Ni får gärna säga att jag har fel. Men jag kommer ändå från Uppsala, och jag ser vissa likheter. Uppsala ger en inte heller så mycket om man inte är student. De få personer i min ålder jag känner som bor där men inte pluggar har skaffat kårleg ändå för annars finns det inget att göra. Och på sommaren när terminen är slut ligger stan i koma.

Det jag verkligen gillar med Lund dock är att det inte är så mycket bilar där. Man kan cykla utan att riskera livet. Det är fint. Biltrafiken håller nämligen på att döda Göteborg. Jag avskyr att cykla i den här jävla stan, men det är ändå det minst jobbiga alternativet. Mest jobbigt är att åka bil eftersom man inte kommer fram nånstans och däremellan ligger kollektivtrafiken som alltid står stilla på vissa ställen, eller trängs med bilköer på andra.

Jag vill bo nånstans där det inte finns så mycket bilar. Men huga, då måste jag ju ha en själv. Och var ska man bo? Jag har alltid sett Uppsala som ett alternativ. Men jag vet inte längre. Uppsala håller på att förvandlas till jag vet inte vad. En stad med många köpcenter kanske? De bygger och bygger och bygger och det enda som varit snyggt hittills är Musikens hus och för det proteströstade vänsterpartister på moderaterna i senaste valet. Annars är det andra bara Biltema-komplex, ett nytt IKEA (bredvid det gamla), klonade bostadsrätter i köttrött och vitt och miltals med motorväg. Och så vill de bygga en lågprisflygplats vid gamla flygskolan. 20 minuter från Arlanda! Så urbota onödigt, dumt, vansinnigt! Och här i Göteborg satsar regeringen på biltrafiken istället för järnvägen. Maud Olofsson sitter i Högfors (obs! i Västerbotten!) och tycker att fler vägar är ett bra sätt att bygga bort köer. Jag tycker hon kan ta på sig en cykelhjälm och komma hit istället. Klarar hon en vecka utan att bli överkörd är jag impad.

nästa Linné

2008-09-17T15:23:00.003+02:00

Hej hej.
Känner mig knäpp. Kan bero på att vi hade en tre timmar lång föreläsning i ekologi imorse med en professor som envisas med att ta EN lång rast efter 1 timme och sen säga "jaha nu är vi alla pigga och glada efter kafferasten" och sedan prata på i en och en halv timme till utan uppehåll. Som om ens koncentrationsförmåga och hur lång tid man har vilat innan är ett linjärt samband.
NEJ. Så är det inte, även om den uppfattningen verkar vanligare ju högre upp i lärarhierarkin man kommer.

Jag läser 45 hp i höst. Först verkade det helt galet, nu känns det ganska lugnt men det hinner nog ändra sig igen. Den kursen jag läser utöver ekologin är en biologikurs om taxonomi och systematik, fylogenetiska träd och livscyklar och sånt. Det är helt vansinnigt många latinska namn på mossor, lavar och alger att lära sig och vi har fått en låda hemskickad från GU med massa torkade exemplar av dem för att se hur de ser ut. Jag kan inte påstå att det hjälper speciellt mycket alltid. Några av mossorna ser bara ut som små bruna klumpar och trots att det låg en lupp med i lådan är det svårt att se alla karakteristika som de sägs ha. Jag har bildgooglat dem istället, det funkar också. Enligt den galne professorn råder det stor brist på taxonomer i Sverige, speciellt specialister på flugor och steklar. Det finns omkring 11000 arter av steklar i Sverige, men ingen som vet vilka de är. Kanske vore nåt? Man har att göra åtminstone. Fast jag har ju precis med stor ansträngning lärt mig de tre vanligaste brunalgerna längs västkusten, det var jobbigt nog.

noriko

2008-09-11T22:26:00.005+02:00

Jag fick ett mail på Facebook skrivet på spanska. Det var från en tjej jag lärde känna för 5 år sedan när jag var i Spanien. Hon heter Noriko och är från Japan. Det var lite knaggligt skrivet men jag antar att hon ändå skriver bättre spanska än jag. Det stod typ ”Hej, gud vad länge sen, hoppas du har det bra, jag älskar dina foton, har du varit tillbaka i El Puerto, det har jag, ska dit i december hoppas jag, puss & kram”

Noriko åkte som en skottspole mellan Spanien och Japan redan då och hennes flygbiljetter kostade 2000 euro stycket. Hennes pappa var tydligen skitrik, fast han gillade inte att hon gillade Spanien så mycket. Hon träffade nån spanjor och nästan månadspendlade eller hur det nu var. Vi brukade fika eller gå på bio, Noriko älskade att biljetten bara kostade 3 euro för det var jättedyrt i Japan sa hon. Vi såg Pirates of the Caribbean och Love Actually dubbade till spanska, och massa fåniga spanska komedier, det var trevligt. Hon var ganska japansk på det sättet att hon hade skitmycket teknikprylar (bland annat en kamera tunn som ett anteckningsblock, vilket var rätt high tech 2003) och Hello Kitty-accessoarer och sånt. Jag förstod aldrig vad det var hennes pappa gjorde, eller vad det var meningen att hon skulle göra, om hon hade nån examen (hon var fyra år äldre än jag), eller om hon bara reste omkring och hängde. Hon hade bott i USA rätt länge innan hon kom till Spanien förstod jag i alla fall.

Det var konstigt att höra av henne just idag, eftersom det här datumet påminner väldigt mycket om Spanien 2003. Det var då Anna Lindh blev mördad och jag sparade en dagstidning med en bild på henne på första sidan som aldrig visades i svenska tidningar, av pressetiska skäl tror jag. Det var så konstigt eftersom det hände så långt bort och samtidigt i lilla Sverige. Den spanska tanten jag bodde hos bara ruskade på huvudet åt mig och min mållöshet och sa att i Spanien blir politiker sprängda och nedhuggna på gatan var och varannan dag av ETA. Sen klappade hon mig på axeln och sa att det var tråkigt, för Anna Lindh hade enligt henne alltid verkat som en fin och bra person. Det är alltid de som råkar ut, sa hon. Tänk på Palme!

Mycket hände den hösten. Jag lärde mig ett nytt språk. Den spanske prinsen hittade äntligen nån att gifta sig med. Nya löpsedlar. Mediedrevet på utländska politikermord är inte särskilt stort och Anna Lindh glömdes bort i virrvarret. Jag missade allt. Skönt. Körde bil i Granada, vandrade i spanska berg, kollade spansk film, drack spansk sprit, hängde med japaner och amerikaner och lärde TILL SLUT känna några spanska människor lagom tills jag skulle åka hem. Men det var värt. Hade jag en pappa som Norikos skulle jag göra om det.

skog och kaffe - life worth living

2008-09-02T18:03:00.003+02:00

Här är jag i mitt rätta element. Skog, kaffe, GoreTex-byxor, kan det bli bättre?
Igår började skolan igen. Jag kände mig ganska väl förberedd. Hade till och med läst några kapitel i förväg och köpt ett nytt suddgummi. Ska försöka skjuta undan alla tankar på att jag "egentligen" är chalmerist och koncentrera mig på att cykla till Zoologen istället. Huset med beigegula korridorer och toaletter som luktar sjukhus. Jag går inte på Chalmers, har aldrig gjort, men jag trivs ju så bra där... Vill så förbannat. Skulle kunna gå Maskinteknik bara för att få insupa atmosfären. Men orka börja om, lära sig nytt termins- och poängsystem och ha nollning med folk som nästan är födda på 90-talet? Neee. Lockar inte. Jag stannar med mina miljövänner. Vi är förresten inte så många kvar nu, en del har hoppat av. Men vi som är kvar, vi har startat kaffekassa och fredagsfika. Snart ska vi börja klaga över vår vikt och skvallra om biologerna i ettan. Som på en RIKTIG arbetsplats.

det går ut på att Lida

2008-08-21T17:51:00.003+02:00

Slutligen har tristessen kommit ifatt mig. Jag känner mig som den deppiga roboten Marvin i Liftarens guide till Galaxen, går och frågar mig själv ”What’s the point?”. Varför göra nåt annat än kolla på OS (som förresten inte bättrar på humöret) och försöka slå Fredrics rekord i Tetris Friends? (över 11000 poäng på två minuter, hur många år kan det ta?) Jag får fortfarande inte springa för såren hade inte läkt ordentligt och för att inte bli knäpp gick jag och köpte ett träningskort på Friskis & Svettis och lyfte vikter i en timme. Skulle ju inte köpa nåt gymkort den här terminen för att spara pengar.
Well, se vad lite tvångsstillasittande kan göra med motivationen. Fast egentligen visste jag att det skulle gå så. Jag måste träna på höstarna annars blir jag depressiv och löpträning räcker inte. Styrketräning is the shit. Jag har hittills inte lyckats övertyga en enda annan människa om det.
Alla jag känner hatar att gå på gym, och jag förstår inte varför. För mig är det som meditation nästan. Fast jag tränar å andra sidan nästan aldrig på maskiner och inte efter nåt speciellt program och så försöker jag vara där så tidigt som möjligt på dagen så jag matchar med tanterna på sjukgymnastiken. Det får inte vara för trångt, då kan jag inte koncentrera mig.

Det är roligt med OS för man får se massa sport som man aldrig ser annars. Rodd, paddling, fäktning och tyngdlyftning gillar jag. Och alla kufar som kommer fram! Som killen som tog silver i cyklingen, han som sa att det gick ut på att lida. ”Efter hundra meter har jag mjölksyra, sen är det bara att stå ut 4 mil till” typ. Gillar attityden. Älskar minen på målfotot.

ritning

2008-08-17T21:17:00.003+02:00

Jag har börjat rita med färgpennor. Sist jag gjorde det var kanske i 12-årsåldern så motiven blir mest som då - blommor, hus, träd, äpplen. Utvecklingen har stått still. Men för första gången på länge är det roligt och inte så ångestfyllt att rita. Det ser ut som det alltid gjort för mig, jag har otroligt svårt att göra raka streck och runda cirklar och jag vill gärna färglägga pappret ända ut i kanterna. Varför är det mindre ångest att teckna med färgpennor än med blyerts? Kanske för att färgpennor är lite barnsligt, det behöver inte bli perfekt. Bara blyerts är liksom TECKNING, en konstart, och jag får genast prestationsångest. Så löjligt, det är ju bara jag som tittar på teckningarna ändå.
Jag vill gå en teckningskurs för att avdramatisera det hela men det kostar ju flera tusen spänn, så kanske får jag gå vägen genom färgpennorna.

operation blandband

2008-08-13T18:43:00.003+02:00

Jag har blivit opererad. De har skurit i mitt ben och sytt i mig och jag gillar inte alls tanken. I förrgår var jag lite hög på smärtstillande. När jag vaknat, börjat tänka klara tankar och kunde åka hem satt jag mest framför tv:n med mitt bandagerade ben och tittade på ”Ellen” och asgarvade. Tror knappast det skulle hänt om jag inte varit under substanspåverkan. Det var så konstigt att bli nersövd, jag har aldrig varit med om det förut. Känslan innan att veta att snart kommer man somna och när man vaknar har flera timmar gått och de har skurit i en, stoppat ner slangar i ens hals och satt elektroder på ens bröstkorg, det var konstigt. När jag vaknade hade jag ont i ljumsken och en konstig smak i munnen. Fick reda på att allt hade gått bra och min puls var 48. Blev sjukt nöjd, somnade om.

Idag har jag ätit värktabletter och det är nästan som vanligt. Fast bandagen ser äckliga ut och jag har blå strimmor på benen. Det är lite jobbigt att gå ut så jag har mycket fritid. Vill nån ha ett blandband kanske? Skriv i så fall: annankarin@spray.se

vene?

2008-07-26T20:04:00.002+02:00

AH det är så sjukt varmt!
Det är ju det man måste prata om i det här vädret, vilket är töntigt, men samtidigt praktiskt, för då har man ju nåt att prata om. När de goa göbbarna kommer på jobbet och är så jävla käcka, kollar på min namnskylt och säger ”Nämen Anna-Karin, hur e lägeeet?”, då kan man ju alltid säga ”Jotack men jag svettas som en jävla gris i mina blåkläder.” Det brukar jag iofs inte säga, men det kanske de skulle gilla.
Det är verkligen plågsamt att jobba när det är 30 grader varmt inomhus. Det finns ingen luftkonditionering på mitt jobb. Vi har små bordsfläktar bara. Och en pikétröja i storlek XL, arbetsbyxor och jag måste dessutom ha stödstrumpor på mig, för annars får jag betongben. Så mycket blod i fötterna att, när jag kommit hem och lagt benen i högläge, blir det baksug i venerna, där ådrorna på fötterna annars står upp buktar det inåt. Vad än venklaffar har för funktion på andra människor har de inte den på mig. De existerar inte ens i mitt vänsterben enligt en ultraljudsundersökning.
Som sagt, stödstrumpor och tropikvärme, inte bästa kombinationen. Det enda trösten är att det knappt är någon som kommer och handlar, så idag har det mest varit att sitta still framför sin lilla fläkt och känna svettdroppar rinna längs ryggraden. Hade det inneburit krävande fysiskt eller mentalt arbete hade jag inte pallat.

Andreas är ute i skärgården nånstans med sin familj. Det rätta stället att vara känner jag. Han ringde förut och var lyrisk över sin snorkelsession. Hade tydligen sett två krabbor kämpa med att få upp en envis mussla. Sen var han tvungen att lägga på för de skulle äta pizza. Jag blev lite avundsjuk så jag gick och satte på kaffe, fast jag egentligen är för trött. Det är ju faktiskt lördag och nåt gott ska man väl ha. Mina ben värker. Det enda rätta läget för dem är horisontalt och vår soffa är för kort.

(Slut för idag.)

sommar 2008

2008-07-20T13:21:00.015+02:00

Sommarbilder från Göteborg, Björkshult i Småland, Halmstad och Steninge. Jag har hälsat på släktingar och avundats glasverandor med pelargoner, trähus och växthus med diverse svårodlade grönsaker. Eftersom jag inte kan få nåt av detta vill jag ha en balkong så det värker i hjärtat.
När vi kom hem i torsdags hade någon försökt stjäla bromsarna på min cykel och pajat lampan på navdynamon. Det var ganska ledsamt, jag måste låsa in den i källarförrådet nu eftersom den uppenbarligen har stöldbegärliga reservdelar. Det känns omständligt och jävligt tråkigt. Det har varit en inbrotts- och vandaliseringsvåg i vårt område den senaste tiden, jag hoppas det lugnar ner sig snart annars vill jag nog inte bo här mer. Lyckas vi få nått med balkong så drar vi, men det lär ju dröja.

Afrika

2008-07-08T16:47:00.004+02:00

Jag håller på att lära mig Afrikas länder och huvudstäder. Målet är egentligen att jag ska lära mig hela världens länder men jag började med Afrika och Östeuropa för det är mest intressant. Tråkigast är Oceanien, det intresserar mig verkligen inte alls. Öar är svåra att hålla reda på. Om ni undrar varför jag började med detta så är det för att jag eventuellt var sämst av alla jag känner på geografi innan. Förutom möjligen Per som trodde att Elfenbenskusten låg nånstans vid Monaco. Fast jag trodde nog att Krim, liksom Kamchatka, var en halvö nånstans i Sibirien, så det finns ingen anledning att håna honom. Länderna är relativt lätta men huvudstäderna är det värre med. Jag försöker göra minnesramsor, som "Marocko Mauro Scoccos kronärtskocko-Rabat" och sånt. Det är bra om man känner folk som har varit i länderna som kan berätta något om dem, då kan man hänga upp sig på det. Min kusin har till exempel fått en praktikplats nästa höst i Accra, som är huvudstad i Ghana. Tack vare henne kommer jag aldrig glömma det.

Annars har jag börjat jobba nu. Det är inte så jobbigt. Jag bara cyklar dit, tänker som en maskin ett par timmar, sen går jag hem och gör nåt annat. Inte så mycket ångest. Jag jobbar ju inte heller så mycket, vilket resulterar i nästan inga pengar alls. Men jag har fått smak för det ljuva lediga billiga livet nu, vill inte byta. Fast en Springsteen-biljett hade ju varit gött så man hade sluppit stå utanför Ullevi och tråna när han spelade Badlands. Andreas tröstar mig med att jag kommer få se Neil Young på Way Out West. Well, inte precis samma sak... Tror det blir bra ändå.
Den här sommaren är sån som jag vill att somrar ska vara (men som de aldrig varit de senaste åtta åren för att jag alltid jobbat så mycket som jag kunnat), känslan av att "äh vafan vi sticker och badar/tältar/whatever". Det där spontana. Lite vad som helst kan dyka upp, och det är fint.

blåbär

2008-06-30T23:54:00.003+02:00

Jag är i Skara och har kokat blåbärssylt. Vi har tillsammans med Andreas syster Therese disponerat deras föräldrars villa med tillhörande kylskåp, diskmaskin, utemöbler, katt, och induktionshäll. Vi har plockat blåbär och köpt snygga syltburkar för 5 kr styck på Kupan. Och en Talking Heads-skiva på vinyl. Second hand i småstäder är bäst. Jag var sjukt pepp på blåbärsplockningen. Andreas ville fiska och Therese tröttnade fort men jag tror aktiviteten bärplockning är nåt för mig. Lugnt och metodiskt. Fridfullt. Förutom att det var extremt mycket mygg och knott i skogen men de kom bara åt mig på händerna. I Göteborg kommer man aldrig ens till nån riktig skog, bara Delsjön och där hör man hela tiden motorvägen. Här finns massor! Fullt tillgänglig eftersom vi även har tillgång till föräldrarnas Volvo. Med den ska vi åka tillbaka till Götet imorgon, för jag ska jobba på onsdag. Tre burkar sylt med tillbaka. Kanske piggar upp tillvaron i arbetslivets mörker.

löp

2008-06-16T21:57:00.004+02:00

Jag har köpt löparskor för 1300 kr och har en smula panik. Inte för att det är mycket pengar, det räknade jag med, utan det är mest att jag inte vet om de sitter bra eller inte. Hur ska man veta efter en två minuters springtur på ett löpband i affären? Vem garanterar att jag inte får skavsår och benhinneinflammation efter fem kilometer?
Skulle gå en liten provrunda, fick ångest tio meter utanför porten och sprang tillbaka upp och bytte. Får inte smutsa ner dem ifall jag skulle ångra mig. Ska gå dit imorron och prova några andra modeller. Springa lite mer på bandet. Jag hatar för övrigt löpband, det måste vara något av det mest meningslösa och tråkiga som finns. Speciellt när någon filmar ens fötter och spelar upp ens snedtramp i slow motion. Skorna är så otroligt fula också. Varför måste alla joggingskor se ut som rymdfilmsrekvisita? Jag tror inte alls det skulle gå dåligt för det företag som bestämmer sig för att göra helt cleana enfärgade löparskor, utan silvriga fartränder på sidan. Visst det är inte utseendet, utan känslan (suck), som spelar roll. Men det skulle kännas bättre med ett par skor som inte bländar mötande när man är ute och joggar. Silver och orange liksom, vilken kombo.

Sen funderar jag också över min groende frustration. Jag vill... nåt. Starta nåt, göra nåt, ändra nåt, typ ALLT. Jag vet inte hur jag ska göra bara. Det slutar bara med att jag sitter och är förbannad. Kanske försvinner det om jag börjar löpträna ordentligt. Kanske mynnar det ut i vidsynta idéer? Jag hoppas!

way back

2008-06-05T17:41:00.003+02:00

Jag ska på en väns 25-årsfest i helgen. Hon har den tillsammans med tre andra tjejer som jag inte känner och de har hyrt en festvåning och det blir buffé och dricka till maten ingår. Jag är nervös. Det kommer vara jättemånga jag inte känner där, men det är okej. Okända människor är ett mindre problem. Det värsta är dem jag känner. Min väns vänner som jag har träffat, vissa av dem också gamla vänner till mig.

En av dem ringde mig för två veckor sedan och föreslog att vi borde ”fixa” nåt till festen. Nån rolig grej. Vi var ju bästisar då, nåt borde vi göra. Typ ett tal. Ett litet kollage. Jag som har så många roliga bilder från högstadiet! Jag fick genast ångest. Som om det inte är nog att jag ska gå på festen, vara tio år äldre, ta med min pojkvän och visa upp honom som nån jävla trofé eftersom ingen har träffat honom förut, och tvingas prata om vad jag gör nu för tiden med folk som jag kände då.
Ska jag dessutom hitta på ”en rolig grej”? Hålla ett tal? Om vad? Roliga fester vi hade när vi var 14? Såvitt jag minns det var det mest ångest att bli full på sprit stulen ur föräldrars barskåp, spy i nån rabatt, och sen få utskällning. Jag gillade inte alls att dricka sprit, jag rökte aldrig. Jag hade gärna sluppit den delen av högstadiet. Men jag följde med för att bekräfta min plats som ”åtminstone inte helt värdelös”. Jag hatade den där känslan av att vilja vara någon annan, nån tuffare och populärare, men samtidigt veta att den rollen vore helt fel för en, att man aldrig skulle passa och aldrig trivas där. Men man längtar efter det för att det ändå är bättre än att vara sig själv och ingen ser på en.

Man kan säga att man var ung och dum och gjorde så knäppa grejer för man visste ingenting om världen. De flesta kanske säger så för att de på nåt sätt längtar tillbaka till den där känslan. Jag kan göra det om gymnasiet. Jag tänkte så och så och var idealist och det var ju dumt och gulligt typ.

Men jag hatar verkligen att tänka på högstadiet och vem jag var då. Jag har inte gjort upp med den tiden. Varför? Jag skäms antar jag. Jag var dum och jag ville vara andra till lags. Jag visste inget. Jag trivdes heller inte speciellt bra men hade inte mod nog att förändra något. Hoppades bara att det skulle kännas bättre med tiden. Var kär i killar som var dumma i huvet. Alla killar var dumma i huvet och man ville att de skulle gilla en, vilket de inte gjorde. I efterhand vet jag att en del av dem är bra personer som jag skulle kunna vara kompis med idag till och med men då var det helt otänkbart. De var killar och formade av sin värld. Aldrig möttes vi. Det är sorgligt.

Min relation med min kompis som fyller 25 funkar för att vi lever ändå i nuet. Våra liv ser olika ut men vi pratar om det som det är nu. Vi har alltid funkat ihop, oavsett. Personkemi antar jag. Men med andra gamla vänner är det som om det är ett tidshål man måste fylla först innan man ens kan tänka på att prata på riktigt. De har sina liv och man pratar om det som hänt. Det gamla får rosa skimmer. Blir mycket bättre än det egentligen var.

Och jag har inga bilder på det jag tyckte bäst om från den tiden. Varma vindstilla sommarkvällar då man fortfarande var ledig på sommarlovet, cyklade över alla åkrarna hem till J, gick promenader till hästhagarna och pratade om allt allt allt. Hade picknick, tältade i en granplantering, hyrde film, drack saft, tjafsade med nåns lillasyster. Cyklade cyklade cyklade. Blev bruna om benen.

Det var det bästa. Det skulle jag hålla tal om ifall jag kunde. Men det kan vänta. Vi är ju bara 25.

2008-05-30T13:46:00.007+02:00

Jag är tyvärr inte så glad.

dårpippi

2008-05-26T14:01:00.005+02:00

Vi har en fågel som fått nippran härute. Skulle vilja säga ”knäppgök” men det är en gråsparv. Han sitter på stuprännan och låter som en sån där leksaksboll man brukar ge till barn och hundar, som piper när man klämmer på den. Helt galen är han. Hela veckan har han pipit. Vi funderar på om han börjar bli desperat efter en fru. I början satt han bara där ibland, korta stunder och pratade av sig lite men nu håller han monolog i flera timmar i sträck, från soluppgång till sen kväll i princip. Jag vaknade av ljudet i morse och kunde inte somna om.

Ibland sätter han sig i lönnen för omväxlings skull, det är bra för då hör man honom inte lika bra, men oftast kommer han tillbaka till vad som verkar vara hans favoritplats, utanför vårt fönster.
Pratade med mamma. Hon skrattade och sa att de också hade en knäpp fågel. En svartvit flugsnappare som flyger omkring på garageuppfarten och attackbajsar på deras bil. Framför allt backspeglarna. Eventuellt ser han sig själv i dem och tror att det är en rival. Ingen aning. De har börjat sätta plastpåsar på backspeglarna när bilen är parkerad för att slippa tvätta dem så mycket. När han inte ger sig på bilen sitter han på verandaräcket och bajsar. Hur kan det komma så mycket skit från en enda liten fågel? undrade mamma. Ja, eller så mycket ljud! Hade ingen aning om att gråsparvar kunde ge en sömnsvårigheter.
(Om ni vill höra finns en bra sida här.)

man's world

2008-05-14T21:17:00.005+02:00

Vi har en gubbmaffia i vår klass. Det är tre män i åldrarna 25-45 år som påpekar oviktiga saker, lägger till onödig information och gärna vill briljera i med sin enorma allmänkunskap i ämnen som biokemi (men även latin, historia, lingvistik osv...). Vår föreläsare (en kvinna i 35-årsåldern) har ju bara pysslat med membranproteiner i tio års tid och publicerat artiklar i Nature. KLART MAN VET BÄTTRE. Vansinne. Idag när någon frågade vad g är för något sa vår föreläsare: "Ja, gravitationskonstanen alltså, vad är den på, nio nånting..." "9,7?" föreslår någon annan i klassen, varpå en av gubbarna genast bryter in och håller en femminuters monolog om att "det beror ju förstås på var man befinner sig men normalvärdet brukar man ju fastställa till 9,80665 m/s2 då och bla bla"
Samma person som under en lab i förra delkursen på ett liknande sätt (under en genomgång) upplyste oss andra om vilka oljor som är bäst att använda till oljebad. Han tystnade först efter att labassistenten irriterat utbröt:
"Jaja, men det enda ni behöver veta är att det FINNS oljebad och att ni ska använda dem till att värma med. Nu sätter vi igång."
Vi har även en annan rödhårig filur som gillar att märka ord och gärna förklara dess latinska ursprung, och dessutom dra små skämt som baserar sig på detta. Vår förra föreläsare tyckte inte alls det var kul. Han frågade tex henne om han fick kalla en tetrahedralt intermediat för "ett festisformat mellanmål". Hon sa att han fick underkänt om han gjorde det.

Jag tycker det är ganska jobbigt när folk beter sig på det här sättet och jag undrar varför det alltid är män som gör det. Hade de känt samma behov av att störa föreläsningar med onödigt käbbel om det vore bastanta män i 60-årsåldern som höll i dem? Hade de känt behov av att berätta för dem om fysikens lagar? Vilken olja som är bäst till oljebad? Herregud, labassistenterna är doktorander, de har jobbat flera år i laboratorium. De VET.
De är kvinnor, men tro mig gubbe, de vet.

ringflip och flipflop

2008-05-11T18:19:00.004+02:00

Biokemiboken är så otroligt tråkig. Det är ju trist för biokemi är ju egentligen roligt. DNA är nåt av det mest fascinerande som finns tex. Men utförliga beskrivningar av gelelektrofores och röntgenkristallografi och fjorton andra sätt man kan separera och detaljstudera proteiner, det är inte Liseberg direkt. Jag har suttit med boken i knät den senaste halvtimmen, stirrat på sidorna men inte läst ett ord. Det kan vara vädret. Det är 21 grader varmt ute och klockan är snart sju. Folk har picknick på gräsmattan, kastar freesbee och gör andra somriga saker. Själv köpte jag ett par flipflops från Patagonia igår, de kostade 100 spänn istället för 499 och eftersom jag gillar Patagonia av principskäl betalade jag gladeligen. Jag tycker om flipflops också om man inte ska på långpromenad, det känns så otvunget. Och jag gillar vind under fotsulor.
På tal om fotsulor så stod jag i kö till provrummen idag på H&M och hörde två expediter klaga över att folk går barfota i gympaskor. Den ena tjejen stod vid provrummen och delade ut sifferbrickor när den andra kom och sa:
"Kan jag hjälpa dig med nåt Malin?" samtidigt som hon tittade på oss i kön med obestämbar blick, ungefär som man tittar på en konstig möbel när man kommer in i ett rum man aldrig varit i tidigare.
Den nämnda Malin sa:
"Nja du kanske kan byta av mig lite, det blir så jäkla varmt här bara..."
"Ja gud ja, jag vet" sa hon som kommit till undsättning, och la sen till:
"Det värsta är ju när folk är barfota i sina gympaskor när man står här, fy fan"
Malin skrattade och sa nåt jag inte hörde ordentligt men som uppenbart handlade om dumma kunder. Sen skrattade de igen och den andra pekade på en liten våt fläck på golvet och sa:
"Nämen kolla här, nu har nån kissat på golvet också, det var väl trevligt!"
Sen fick jag ett ledigt provrum och slapp stå och känna mig som ett dumt barn som vuxna pratar skit om. Det blöta på golvet var nån som hade spillt med sin vattenflaska såklart. Det var ganska otrevligt att antyda att H&M:s kunder kissar på golvet tyckte jag.
Jag köpte inget. Jag har rätt dåligt med pengar just nu, de går åt till allt möjligt jag inte räknat med. Tandläkare och tågbiljetter och sånt. Miljövänliga flipflop-tofflor.

if there is something

2008-05-07T19:52:00.004+02:00

Det här är eventuellt en av de konstigaste, men bästa låtar jag vet. Den är ungefär som jag när jag ska berätta nåt. Kommer in på ett annat spår, fortsätter i all evighet och man undrar vad poängen är. När ska det sluta? Och till slut undrar man (som Ina gjorde en gång när vi åkte bil) "Men... Håller du på ÄN?". Ja, den gnisslar, gnäller, tutar sig igenom nästan sju minuter och jag undrar: hur kommer man på en sån här låt? Det är så fantastiskt.
Ni behöver inte kolla på videon samtidigt som ni lyssnar för då kanske ni blir distraherade av Bryan Ferrys brittiskhet. Men om ni gör det kan ni ju samtidigt charmas över att nån som ser ut som en parlamentsledamot i Tory sjunger en så speedad låt.

budapest review

2008-05-04T18:24:00.005+02:00

Hemma igen, lägenheten dränks i sol, grannarna grillar på gräsmattan och det har slagit ut miljoner nya maskrosor sen vi åkte. Och krukväxterna har växt på bara fyra dagar! Jag blir rätt ofta fånigt glad över att komma hem efter att jag varit borta, särskilt om det är fint väder. Jag är inte alls nån resenärstyp egentligen. Borta bra men hemma slår de mesta. Nu låter det kanske som om jag har längtat hem hela tiden. Nejdå! Jag gillade verkligen Budapest! Ska man åka på stadssemester var det verkligen att rekommendera. För det första är det billigt, vilket gjorde livet mycket enklare och gladare. Det tog inte halva dagen att hitta ett ställe som passade budgeten, utan vi kunde äta i lagom turistiga kvarter på lagom fancy krogar med engelska menyer utan att bli ruinerade. Hade man ätit på inhemska restauranger hade det såklart blivit ännu billigare, men äter man inte kött är ungersk mat inte mycket att ha och det är dessutom svårt att förklara vad man vill när man inte kan språket. Första kvällen åt vi lite skum kinamat på nåt ställe nära hotellet, det var innan vi fattat att om man vill ha ris får man beställa det separat. Tjejen bakom disken förstod engelska ungefär lika bra som jag förstår tyska (vilket var hennes andraspråk), så det blev mycket ”alles” och peka hit och dit. Men det funkade. De flesta som vi stötte på som vi inte kunde prata med var trevliga, och skrattade åt missförstånden, förutom en mustaschprydd kvinna i en biljettlucka som skrek som en vettvilling när vi visade upp en turistbroschyr för att förklara vart vi skulle. Jag höll på att få hjärtattack, men Andreas sa att hon menade ”buss”, och att vi skulle gå till busstationen istället.

Hotellet var ok. Det låg tydligen i ”ökända områden för prostitution” läste vi i guideboken senare, men vi såg inget av det, även om husen var rätt ruffiga och bara de sunkigaste spårvagnarna verkade gå förbi. Det låg också en mycket underlig kyrkogård i närheten som fick mig att tänka på Spirited Away och den döda staden dit Sen kommer med sina föräldrar, för det var massa statyer, monument och gravstenar bland högt gräs och vildvuxna träd. Den var helt tom förutom på några människor vi såg på avstånd och en bil som åkte förbi. Vi hörde musik och röster i närheten men såg ingenting av det. På kartan var den jättestor och jag hade nog velat gå där längre om det inte hade börjat skymma och det kändes lite läskigt.

Vårt hotellrum luktade rök och hade bara fönster till en glastaksförsedd innergård med restaurang i botten, så vi spenderade i princip all vaken ute. Det var inte svårt att hitta nåt att göra. Det fanns massa statyer, snygga hus, museum (även om vi inte besökte ett enda) och kyrkor. Och termalbad – vi var på Széchenyi, den största badanläggningen i Budapest (och i Europa). Det fanns vatten i alla möjliga temperaturer och färger, vissa bassänger luktade lite konstigt och andra innehöll stora håriga ungerska män med extrem bukfetma. Mycket kändes ganska ryskt, särskilt de kaklade väggarna och badvaktstanterna i vita uniformer och blå hårnät. Annat var bara obegripligt. Skyltar på ungerska, biljettlucka, skåp, omklädningsrum i källaren, ett litet plastkort som man ska stoppa i ett skåp för att få ut en nyckel. Och kanske tre toaletter på ett tusen kissnödiga kvinnor. Tur att man inte är ensam om att inte fatta systemet. Såg folk från alla nationaliteter springa som virriga höns. Efter badet var både jag och Andreas helt slut. Vi letade efter glass men hamnade mitt i någon slags hantverksmarknad i en park och köpte på oss ungerskt fruktgodis istället. Sen åt vi mat på en Govindas-restaurang (bästa på hela resan, förutom den monotona musiken, hare hare, rama rama) och jag trodde för en stund att jag hade glömt min klocka i det lilla blå skåpet på Széchenyi. Det hade jag inte.

Det blev en hel del kaffe också. Genomsnittsespresson kostade nio spänn, och vi drack den vid alla möjliga tillfällen och tidpunkter, ofta serverad med en liten kanna varm mjölk och ett glas vatten. Det var fint. Jag köpte tre presenter till folk och ett vykort (men lyckades inte få tag i något frimärke på grund av postens långhelgsstängt) och vi åt ute två gånger om dagen plus allt kaffe och fika och ändå gjorde jag inte av med mer än det jag hade i kontanter, dvs 1500 kr. Andreas fick till och med pengar över och tänkte köpa dessertvin på flygplatsen. Budapest flygplats var btw total anarki, åk tåg om möjligt. Vi stod i kö i över en timme till incheckningsdisken tillsammans med andra arga svenskar (och danskar) som tyckte att folk som tränger sig i köer = bunta ihop och slå ihjäl, speciellt fransmän och tyskar. Det var väldigt dålig stämning, och jag avskyr flygplatshat, det där som får människor att nästan döda varandra för livets orättvisor, tex att det är dyrt och trångt och varmt och ”du kommer på planet före mig din jävel”. Påminde mig om hur mycket jag hatar flygplatser (varje dag på jobbet för tre år sen) och att jag ska välja andra färdmedel hädanefter.

Men sammantaget: bra resa, bra resmål.

firad avslappnad och trött

2008-04-29T13:52:00.004+02:00

Tyvärr vet jag inte hur man skriver blogginlägg längre. Mest har det fattats tid, men även lite ämnen. I lördags hade vi vår 25-årsfest. Jag kopierar min skunkdagbok:
"oooh det var så lyckat.
det var en massa bra människor där och vi sålde öl och lite vin och carl och per var bartenders och slog i en stor klocka för varje krona de fick i dricks (78 ggr). ida fick en studsmatta som folk hoppade på och jag fick choklad och böcker och handstöpta ljus och biobiljetter och ett torkställ och örtkryddor och fan vet allt. skitbra presenter! och moa, anna och johanna hade bakat tårta hela dagen som de hade med sig.
ida och jag hade valt musiken och vi dansade och sen dan efter fick vi städa men kalle hjälpte till så det blev bra, kalle är mkt effektiv.

det blev 6 kartonger tomflaskor till återvinningstationen och 9 kr i pant."

Tillägg: Det fanns diskokula i taket. Jag har jättemånga roliga studsmattebilder på folk. På det hela taget mycket lyckad fest.

Idag har jag haft tenta och växlat till mig 40 000 ungerska forint. Känner mig rik fast det bara är 1500 kr. Har ont i halsen. Jag visste att jag skulle bli sjuk idag eller imorron. Min kropp går alltid och håller in förkylningar när jag är stressad. Nu kan jag slappna aaaav. Jag ska inte läsa så mycket i reseböckerna om Budapest vi har lånat, då får jag bara för mig att saker är krångligare än de är. Om jag inte vet hur saker funkar brukar det ordna sig på plats. Om jag har läst om hur saker funkar innan blir jag nervös att jag inte ska komma ihåg det och att jag ska bete mig fel.
Jag blir ganska ofta nervös när jag reser. Eller så blir jag sjuk.
Nu verkar det bli åtminstone det senare. Skönt att allt är som vanligt då.

fest med ida

2008-04-09T17:40:00.004+02:00

Det blir inte så ofta uppdaterat nu. Jag har absurt mycket att göra. Varje dag börjar jag klockan åtta och jag går aldrig hem innan fem. Jag räknar med att få sovmorgon på lördag om två veckor. Det ska bli fint. På valborg åker Andreas och jag till Budapest. Jag vet inte riktigt hur jag ska hinna förbereda mig för det, för jag har 25-årsfest och tenta dagarna innan, men det får väl gå. Den här månaden är ett djupt andetag och hoppas att det fixar sig helt enkelt.

Appropå 25-årsfest, Ida och jag ska ha den tillsammans. Ida och jag fyller 25 år (jag har redan fyllt). Det är konstigt i och med att jag brukar tänka på Ida och mig själv som 17 år gamla. Det har nåt med min mentala bild av Ida att göra. När jag tänker på henne ser jag inte den färdigutbildade bibliotekarien med vikariat i Frölunda, utan jag ser en rödhårig tjej pippilotter i håret och en virkad kjol i alla möjliga färger som står vid vårt bord i matsalen på gymnasiet och pratar ganska osammanhängande om jag vet inte vad. Jag minns inte. Jag minns bara att jag sa att jag tyckte hennes kjol var fin och hon sa glatt "tack, jag har virkat den själv!". Det var första gången jag pratade med Ida och den bilden har liksom satt sig. (Kanske för att en ny värld öppnades: det finns människor som själva virkar sina kjolar!). Ida of my mind. Sen åkte vi till Popstad och upplevde Göteborg och allt det där. Det var ju ganska viktigt för mig då. Och nu bor vi här, och en del platser vi var på då har jag insett i efterhand var det var någonstans men det kändes så annorlunda då att det nästan inte kan vara samma ställe nu.
Som Pustervik. Och pizzerian vid Slottsskogen. Det var liksom maaagiskt. Det är det inte nu. Pustervik går man till om man vill ha en go macka på eftermiddagskvisten och Slottsskogen är fullt av barn och skateboards. Eller?

Man kanske är 25 ändå. Fint att fira med Ida.

sydöstra göteborg mars 2008

2008-03-24T16:55:00.005+01:00

Det känns sååå off med snö nu. Kunde den inte kommit i januari? Jag har ju inget månadskort längre ffs!
Men jag cyklade ändå till jobbet i helgen. Iklädd ullunderställ, regnkläder, vindtät mössa och gore-tex-handskar. Perfekt klädd och därför blev jobbhelgen bra. Det var inte så mycket folk heller, påsk och allt. Vi har en ny driftchef som gillar att informera hur mycket vi har sålt för hela tiden. Jag har inget emot det men syftet är att peppa och det ger det mig inte så mycket. Ok "budget på 800 000 jaha jaha, det var ju bra det, sålde näst bäst i Sverige, det var värst, ojdå". Det är lite konstigt att prata med chefer för man blir alltid mer inställsam än man vill. Men han är ok antar jag. De flesta på mitt jobb är ok nu, det underlättar, även fast jag jobbar så sällan.

Jag håller på att göra en blandskiva till Johan. Det ger mig lite ångest eftersom han har en musikblogg och spelar skivor på Kalmar nation ibland. Jag lyssnar max på fyra artister samtidigt i en tidsperiod på inte mindre än en månad. Just nu är det Serge Gainsbourg, Paul Simon, Bruce Springsteen och Arcade Fire. Det sistnämnda är ett bestående element.

ingenting

2008-03-20T12:00:00.002+01:00

Den senaste tiden har kantats av vredesutbrott. Jag vet inte vad som händer. Helt plötsligt kan jag bli helt vansinnig. Idag när vi städade: jag ska dammsuga under sängen, det värsta momentet i hela städningen. Jag gillar det inte för att jag alltid hamnar i dilemmat "dra ut sängen och städa ordentligt i hörnen längst in eller fuska genom att sticka in dammsugaren under kanten på sängen och kanske inte nå ända längst in?". Jag brukar köra fuskvarianten, ha dåligt samvete några minuter och sen vara glad över att den här månadens dammsugning är över typ. Men den här gången fick jag galenskapsutbrott, jag känner hur jag spänner käkarna skithårt och hade jag varit ensam hade jag säkert skrikit "JÄVLA HELVETES SKIT DET GÅR JU FAN INTE ATT DAMMSUGA HÄR JÄVLA SOVRUMSHELVETEEEEE". Det gjorde jag inte för Andreas kanske skulle tro att jag är knäpp. Vilket tycks vara fallet. Men i ett ögonblick av totalt vansinne kastar jag dammsugarröret på vardagsrumsgolvet och Andreas från köket frågar "vad gör du?". Jag har ingen aning. Gör märken i parketten? Det är över lika fort som det kom och sen blir jag lite generad. Jag blir arg för att jag måste dammsuga under sängen och det är jobbigt. Mesigt värre. Senare får jag ett till utbrott när jag upptäcker att jag inte dammsugit i hallen, så jag slänger skor och vantar omkring mig för FAN ALLT ÄR SÅ JOBBIGT.
Jag tror det är nån slags symptom på att jag verkar ha en mindre potentiell livskris, jag vet inte vad jag ska bli, om jag ska byta program, jag är 25 år, jag vet ingenting, mitt CSN skenar iväg, osv osv. Jag har pratat med studievägledare men det enda vi kom fram till var naturligtvis att jag måste bestämma mig för vad jag vill göra. Det är upp till mig helt enkelt.
Och det är ju sjukt irriterande. Älta älta. Ena dagen vill jag börja om med mitt nya liv, den andra tänker jag att det blir nog bra ändå.
Idag vet jag inte vad det är. Jag är mest arg för ingenting.

saker har hänt

2008-03-13T22:18:00.004+01:00

1. jag har ny cykel
2. jag har fyllt 25 år
3. jag har varit i uppsala

Jag köpte cykeln idag. Den har 24 växlar och jag känner att jag vill cykla och cykla och cykla. Mitt spårvagnskort går ut om två dar, vem bryr sig? Morgonendorfiner på väg tillbaka alltså. Lagom till jag cyklade in till stan var det spårvagnsstopp vid centralen. 1-0 till mig och cykeln.

Igår var min födelsedag. 12 mars. Jag hade inga speciella förhoppningar men det blev en väldigt bra dag. På morgonen fick jag frukost, morotskaka och fina presenter, på kvällen åt vi vegburgare på Kontiki och struntade i att lyssna på banden. Jag fick många fina sms och min morbror skickade ett paket på posten med lustiga skotska chokladbitar i.

Helgen som var tillbringade jag i Uppsala. Jag åkte efter tentan i fredags och hade alltså ingen kurslitteratur att läsa. Kände mig rastlös. Träffade Iman som upplyste mig om att vi sågs senast i augusti 2006. Ja det var länge sen. Träffade Johan som jag inte ens minns när jag träffade senast. Det var trevligt. Vi var på Lion. Mamma och pappa firade mig genom att ge mig pengar, iittala-skålar och en skiva med Lasse Dahlqvist. Andreas och jag har lyssnat på skivan när vi lagat mat. Den är fin.